De försvunna köpingarna: Storvik och Björkhamre

Det är känt hur många köpingar som funnits i Sverige. Man kan se vilka av dagens kommuner som varit köpingar på tredje siffran i kommunnumret. Det ska vara en 6:a. Men det visar sig att de på detta sätt överlevande köpingarna är färre än de som någonsin funnits. I den här serien besöker vi de spårlöst försvunna köpingarna. I det första inlägget besökte vi Stockholms län och i det andra Södermanlands län, Västmanland och Dalarna. Resan fortsätter nu till Gävleborgs län.

Storvik

Oförtröttligt fortsätter resan mellan de nedlagda köpingarna vidare längs Norra Stambanan till Gävleborgs län och dess främsta järnvägsknut, Storviks köping. Också här var, som i Frövi och Krylbo stationssamhället embryot till köpingen. Ett municipalsamhälle inrättades inom Ovansjö landskommun 1916 och åtta år senare bröts det ut ur kommunen för att bli köping. Även denna köping blev ett offer för 1970-talets kommunsammanslagningar. Storviks köping gick upp i rök och blev en del av Sandvikens kommun.

Storvik har satt tre spår i världshistorien, kanske inte av samma dignitet som Krylbosmällen, men ändå:

• Storvik har haft inte mindre än två kända Edvard Persson, dock ingen av dem den skånska filmstjärnan. Den ene av de båda var skidåkare som vann SM-guld på 60 km i Örnsköldsvik 1916. Den andre var brandmästare i Storvik.
• Storviks station kunde ett tag ståta med Europas längsta järnvägsplattform, inte mindre än nästan en kilometer lång. Utmanare saknas dock ej. Enligt ofta förekommande uppgifter fanns Europas längsta perrong i Haapsalu i Estland. Perrongen var så lång för att rymma hela tsarens sommartåg. Perrongen visar sig dock bara vara 216 meter, alltså avsevärt kortare än Storviks. Det hävdas emellertid att Hapsals perrong är den längsta med tak. Även Herrljunga i Västergötland anses ha haft Europas längsta perrong. Hur det är med den saken vet jag inte.
• Det tredje historiska avtrycket gjordes av Lorentina Wihlemina Wahlgren Skogh, restauratris och sedermera hotelldirektör på järnvägshotellet i Storvik. Redan 1875 öppnade hon servering i väntsalen (det fanns inga bistrovagnar vid den tiden). Wilhelmina byggde småningom upp ett restaurang- och hotellimperium i södra Norrland. Hon flyttade dock med tiden till Stockholm och blev 1902 VD för Grand Hotel. 1908-1910 lät hon som privatbostad bygga Villa Foresta på Lidingö där hon också etablerade restaurangrörelse. Det bar sig dock inte och 1922 sålde hon Foresta för att betala sina banklån. Hotelldrottningen dog 1926 utan några större tillgångar,

Storviks station

Wilhelmina Skogh

Björkhamre

Vi ilar vidare långs stambanan till Björkhamre i Hälsingland. Av byarna Heden, Björktjära och Hamre i Bollnäs landskommun bildades 1919 Börkhamre muncipalsamhälle. Det bar tänkt att muncipet skulle inkorporeras i Bollnäs köping och att denna därigenom skulle uppnå sådan ställning att den kunde utropas till stad. Nu blev det inte så, utan istället blev municipalsamhället en egen köping 1923.

Först 1942 blev den tilltänkta sammanslagningen och stadsprivilegierna av och Björkhamre blev en del av den nybildade Bollnäs stad.

Björkhamre köping synes ha fört en obemärkt tillvaro. Friden är påtaglig i detta vykort från köpingens mer centrala delar.

Björkhamre

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.