En minnesvärd påskafton i Kolbäcksådalen

Vi har firat påsk i Kolbäcksådalen. Det började som det sig bör i Kolbäck med påsklunch på gästgiveriet. Gästgivargården har ett fantastiskt läge med järnvägen och lite skräpiga småindustrier på framsidan och en förtrollad meander av Kolbäcksån på baksidan. Mot ån finns också värdshusets kaningård, vilket fick det att vattnas i munnen. Tyvärr hade etablissemangets kockar åtminstone inte till påskbordet satt kniven i kaninerna.

Tre grisar till gästgiveriets påskbord

Själva påskbordet intog vi i ett rum som hade karaktären av chambre separée, lite slitet och med en inredning påminnande om loppmarknad. Men det hindrade inte att påskbordet får ett godkänt betyg. Men mer än så kan det dessvärre inte bli. Det fanns några plumpa inslag av industrimat – en skinka av tvivelaktigt ursprung, förmodligen köpt på Konsum eller ICA, och majskorn direkt ur burken. Många rätter var helt godtagbara, som t ex sillarna, den inkokta laxen (den varmrökta var tyvärr lite torr) och kålrotslådan (ett extra plus för att det fanns finska lådor; det fanns också en morotslåda). Men det fanns inget som riktigt stack av och fick en att vinda med ögonen. Och ägg, kanin och lamm saknades. Det blir tre grisar. Då har vi som särskilt plus också noterat kyparen som likt en indianhövding hade fjädrar i håret.

Kolbäcksån

Gästgiveriet

Ingrid med höna vid bordet

Jag minns marken, jag minns stenarna

När vi fyllt ut sista lediga utrymmet i magen med små chokladbollar (så heter det) rullade i kokos fortsatte färden norrut till Sura kyrka. Jag ville gärna bese den drygt 4 kvadratmeter stora markplätt på Sura gamla kyrkogård som jag just förvärvat. Det är på den gamla kyrkogården, helt invid där den gamla tjärade spånkyrkan från 1671 låg tills den 1998 brändes upp av nekrofilen. Till åminnelse har man byggt en friggebod i en stil som påminner om den gamla kyrkan.

På kyrkogården

Sura gamla kyrka då det begav sig

Friggebod i stället

Vidare till andra av Surahammars viktigaste landmärken som Stenhuset och Bruksparken, kommunalhuset (från 1952) med den fantastiska pelarburna sessionssalen och sist men inte minst Östergatan 70.

Surahammars kommunfullmäktiges sessionssal

Östergatan också då det begav sig. I förgrunden den numera rivna mjölkbutiken. Östergatan 70 som fortfarande finns kvar är huset näst längst bak i bilden.

Så som avslutning Ramnäs bruk

Visiten i Kolbäcksådalen avrundades med Ramnäs bruksmiljö och därstädes hantverkshus. Särskilt berömvärd tycker vi att klensmeden är med alster som dessvärre just nu inte stämmer med vår plånbok. Ramnäs gamla bruksmiljö är annars belägen i direkt anslutning till Schenströmska herrgården, där många firat äktenskapshoplappningsweekendar, men väl sevärd. 

Valsverket Ramnäs

Så for vi hem över de ruskiga skogar som skiljer Kolbäcksåns och Hedströmmens dalgångar och pustade till slut ut med ett glas anständigt vitt (sicilianskt) i kvällssolen på verandan. Se det var en påskafton att minnas det.

Tidigare recensioner
Fyra grisar Högsjö wärdshus, Nya serveringen, Ängelsberg, Klostergatans vin och delikatess, Lund, Kungsörstorp
Tre grisar Vinöns wärdshus, Wärdshuset Engelbrekt
Två grisar Wanbo herrgård, Brasseri Stadsparken, Västerås

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.