torsdag 14 augusti 2014

Strövtåg: Orangeriet och skvadern

I seriens förra avsnitt besökte vi Kolsva fältspatsgruva. Vi tog vår utgångspunkt i den numera rivna Tyskbron där en gång lokomotivet Lotta drog tåg med vagnar fyllda av värdefulla stenar från gruvan. Vi ska nu förflytta oss ungefär 4,5 kilometer uppströms till Kolsva herrgård.

Sommaren 2013 kastade sig Ernst Kirchsteiger över det gamla orangeriet vid Kolsva herrgård. Det förfallna orangeriet förvandlades inför TV-tittarnas häpna blickar till en toppmodern och flashig sommarbostad.

Wikipedia beskriver ett orangeri så här:
Orangeri är ett uppvärmt växthus för övervintring av träd som apelsin, fikon, myrten och andra prydnadsväxter som inte tål hårt vinterklimat i det fria. Namnet "orange" kommer av det franska ordet för apelsin, orange.
 På 1500-talet blev det mode vid europeiska slott och herresäten att ha en samling citrusväxter i sina trädgårdar. Sådana trädbestånd kallades orangeri. Begreppet gällde till en början bara själva trädbeståndet. Med införandet av flyttbara krukor genom den franske trädgårdsmästaren André Le Nôtre (1613–1700) blev det möjligt att transportera klimatkänsliga växter till ett uppvärmd växthus där de kunde övervintra. Så småningom kallades även dessa speciella växthus för orangeri. Orangeribyggnaderna var i regel orienterade med stora fönsterytor mot syd, medan norrsidan var sluten. För uppvärmning fanns bland annat varmluftssystem som matades av eldstäder i källaren. Anläggningen var ofta formgivna av tidens kända arkitekter.
Just när det gäller orangeriet i Kolsva beskrivs det i en antikvarisk/teknisk undersökning genomförd 2007:
Byggnaden har stort kulturhistoriskt värde som en del i herrgårdsanläggningen och som en av de delar som för 1600-talets gård in i en ny tid med andra ideal och föreställningar om vad som är adekvat för ett framgångsrikt brukspatronsliv.
Orangeriet är ett av de största i Västmanland och av en typ som var vanlig under 1800-talets senare hälft med ett förhöjt mittparti. I detta fall där byggnaden bildar fond i herrgårdens park har nordfasaden fått en ovanligt rik och arkitektoniskt välbearbetad fasad.
Orangeriet före omgörningen
Länsstyrelsen har i en skrift 2004 ansett att orangeriet har ett särskilt kulturhistoriskt värde. Hela området är K-märkt och ska skyddas av lagstiftningen. I beskrivningen av riksintresset omnämns särskilt orangeriet:
Hedströmsdalen [U 4] (delen i Kolsva sn) Motivering: Järnbruksmiljöer i dalgångsbygd, goda exempel på brukens lokalisering till områden utanför de medeltida bergslagsområdena här betingad av vattenkraftstillgång och bra kommunikationsmöjligheter med Mälaren. Bl. a. ingår en av länets få bevarade bruksgator i Kolsva. (Bruksmiljö, Kommunikationsmiljö). Uttryck för riksintresset: Livsnerven Hedströmmen sammanbinder de olika järnbruken. Kolsva bruk med herrgård, orangeri, en av länets få bevarade bruksgator samt dagens järnbruk med en del äldre industribyggnader från 1800- och 1900-tal. Delar av Bernshammars bruk ingår i miljön (se beskrivning för Skinnskattebergs kommun som miljön även berör). I området ingår även: Flera stenåldersboplatser inom Hedströmmen samt enstaka stensättningar av järnålderstyp
 I denna kulturklenod har kommersiell TV med Ernst Kirchsteiger i spetsen släppts in. Orangeriet har byggts om och inretts till bostad. Med bara fötter har programledaren själv pyntat med en handdukstork av kopparrör, en dörrstopp av tyg, blomvaser av pinnar, en kopparplåts-agave, ett rosenbönstorn, rustika glaskuber och allt annat som behövs för att bevara den känsliga kulturmiljön.

Så här blev det: Korsning mellan växthus och empirepalats. I rollen som intresserad turist: Ingrid

Skvadern
Låt oss lämna detta sorglustiga kapitel för att istället glädjas åt en annan kulturhistorisk referens med anknytning till Kolsva herrgård. Här höll Kung Orres jaktsällskap till och enligt Kristina Li Olls (1993) bevaras här sällskapets jakttrofé, skvadern.

Skvadern är som bekant en korsning mellan en tjäder och en hare. Det ska finnas två exemplar till av detta märkliga djur – ett i Sundsvall och ett på Nordiska museet.

Men Skvadern var också en av graderna i den märkliga sammanslutningen Kung Orres jaktklubb som bildades 1890 i de västmanländska skogarna. Jaktklubben var ett nätverk där några av näringslivets absoluta toppnamn samlades under 70 år. I den slutna herrklubben lade männen, med höga positioner inom SKF, ASEA, gruvindustrin och Wallenbergssfären, bort titlarna och identifierade sig istället med virila orrtuppar. De gav varandra smeknamn och ägnade sig åt att dricka, jaga och leka. 

Medlemmarna i Orreklubben jagade i pyjamas, klädde ut sig till grottmän och drog grova skämt. Man skulle inte vara sitt formella jag. Marcus Wallenberg kallades Krokodilen, enligt honom själv för att han ”dåsade på en bank hela dagarna”. Männen jagade och festade ihop och sedan träffades de professionellt och valde in varandra i styrelser.

År 1924 fattades beslut om att introducera den tredje graden skvader och därigenom ta bort graden kalvkyckling. Medlemmar med graden skvader betecknade sig själva som ”lusiga”, på grund av sin låga rang i sällskapet. Eftersom skvadern var en blandning av hare och tjäder tillskrevs också harens egenskaper. Djuret symboliserade feghet och omåttlig fruktsamhet, en kombination som förmodligen roade medlemmarna i sällskapet.

Hur det var med kung Orre själv är det delade meningar om. Den vanligaste föreställningen är att han var en uppdiktad figur känd för ”Kung Orres mandat” som skulle läsas upp på tjugondedag Knut. Men det finns också de som hävdar att han var kung på Isle of Man på 1000-talet och har sin gran på ön Islay i Hebriderna.

Den dåliga kompromissen
Orangeriet var innan TV4 tog itu med det i starkt förfall. Kristina Li Olls noterar förfallet i sin bok 1993, men att orangeriet ”snart ska rustas upp”. Den refererade tekniska utredningen 2007 syftade till att ge ett underlag för en sådan upprustning. Men det skulle alltså dröja ända till 2013 innan det blev något, och då blev det något som ingen någonsin hade kunnat ana. Visst blev det upprustat men knappast som orangeri utan något alldeles annorlunda. Blev det månne ett skvaderhus av det hela. Wikipedia skriver ”Senare har skvader kommit att bli en allmän benämning för en märklig eller mindre lyckad kombination” och websidan The Hoax Museum noterar: ”Although the skvader is much beloved in Sweden, the term itself is often used colloquially to mean a bad compromise.”

Ryttarpaviljongen
När vi nu ändå är på plats borde också paviljongen som hänger ut över Hedströmmen omnämnas. Det sägs att den numera ganska fallfärdiga paviljongen härstammar från Olympiaden 1956 som ägde rum i Melbourne i Australien! Problemet var att det inte gick att ta dit hästar utan karantän, så det bestämdes att de olympiska spelens ryttardel skulle anordnas i Stockholm. Den paviljong som nu finns vid Kolsva herrgård ska ha uppförts till olympiaden och sedermera flyttats till Kolsva.

Paviljongen. I rollen som olympiaryttare: Ingrid


Referenser
Rolf Helmers (2007) ”Orangeriet – Kolsva herrgård.  Antikvarisk/teknisk förundersökning. Stockholm: Byggnadskonst Arkitektur och konst AB

Therese Nordlund Edvinsson (2010). Broderskap i näringslivet: en studie om homosocialitet i Kung Orres jaktklubb 1890-1960. Lund: Sekel

Kristina Li Olls & Bert Olls (1993) Hedströmsdalen – ända in i Bergslagen Örkelljunga: Settern

Strövtåg i Hedströmsdalen. Tidigare avsnitt i serien:





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar