söndag 25 december 2011

Jul i Stockholm

Vi har firat julafton i Stockholm hos Julian och hans föräldrar. På plats fanns också Linnea och hennes mamma, Malin och Julians farfar, farmor och faster. Ett hialöst kalas med mycket mat, god mat och mat i rättan tid! Småbarnen tindrade med ögonen och överväldigades av en strid ström julklappar. Det var inte lätt att hinna med att både öppna paket och hinna leka några sekunder innan nästa paket kom. Sedär. Så ska en riktig julafton vara.

Julian bygger en bondgård

 Julian fick bland annat en bondgård med tillhörande plastdjur. Här bygger han ekonomibyggnader. Linnea stannade upp ett tag för att rita med morfar. Eller "farfar" som hon säger. Linnea är inte helt bergsäker på titulaturen. Men det är inte hennes kusin Emi heller. Hon firar jul i Tyskland och jag ringde och önskade henne god jul. Emis pappa höll just på och stekte köttbullar varför Emi flera gånger upplyste mig "köttbullar, momo!".

Linnea ritar
 Ja, så vart det kväll också denna glada dag. Här har Julian fått på sig pyjamasen och morfar läser saga: Viggos saker - en riktig favoritbok som alla barnen fått varsitt exemplar av.

Sagoläsning

tisdag 20 december 2011

Ny bok om provinser i europeiska länder


I alla länder finns det en geografisk indelning av landet i mindre delar för att sköta den offentliga verksamheten. En del av dessa delar har ett mer eller mindre omfattande självstyrelse. I en nyutkommen forskningsbok redovisas regionala myndigheter i 14 europeiska länder – vilka är likheterna och skillnaderna? Det svenska bidraget beskriver den komplicerade regionfrågans utveckling.

Längst ned i den territoriella rangordningen finns i alla länder kommunerna. Över dem återfinner man en – och ibland två nivåer innan man kommer upp på den nationella nivån. Två högre nivåer finns framförallt i förbundsstater. I Tyskland är t ex delstaterna (Länder) indelade i Landkreise (och städer som står utanför dessa lantkretsar). Spanien, som har ett halvfederalt system bildas av autonoma gemenskaper som indelas i provinser. I den här boken sätts fokus genomgående på den näst lägsta nivån. Sverige som är ett system med en enda mellannivå representeras av landsting och regioner.

De länder som täcks i boken är Belgien, Danmark, Frankrike, Grekland, Italien, Nederländerna, Polen, Rumänien, Spanien, Storbritannien, Sverige, Turkiet, Tyskland och Ungern. I mitt kapitel om Sverige diskuteras bland annat den krokiga utvecklingen av regionfrågan. Hur uppgiftsfördelningen ska se ut på regional nivå mellan staten (främst i form av länsstyrelserna) och landstingen har stått på den politiska dagordningen i mer än 40 år och pendeln har slagit mellan än den ena och än den andra extremen.

I samband med en försöksverksamhet på 90-talet bildades två ”regioner” genom sammanslagning av landsting: Västra Götaland och Skåne. Dessa nya lite större regioner har också fått något utökade befogenheter genom att staten överlåtit vissa uppgifter. Från i år har också Gotland och Halland fått status som regioner. I dessa båda fall har det dock inte skett några sammanslagningar av landsting. Region Gotland är precis detsamma som Gotlands kommun och Region Halland är till sina gränser identiskt med det tidigare landstinget i Halland.

En statlig utredning – ansvarskommittén – föreslog att det skulle bli sammanslagningar av landsting och bildande av regionkommuner i hela landet redan inför valet 2010. Det skulle finnas ett tiotal sådana regioner i landet. Men framförallt moderaterna satte sig på tvären och så småningom enades regeringspartierna om en kompromiss enligt vilken Västra Götaland och Skåne skulle få behålla sin status, Gotland och Halland skulle upphöjas till regionkommuner. I övrigt skulle det kunna bildas regioner om det kom initiativ ”nedifrån”. Med nedifrån menade man framförallt landstingen, kommunerna och deras politiker.

Sådana aktiviteter pågår på olika håll i landet. Bland annat har nyligen landstingen i Södermanland, Västmanland och Örebro enats om att ansöka om att få bilda en region.

Läs mer om boken och beställ direkt från förlaget.

Hubert Heinelt och Xavier Bertrana (red.) (2011) The Second Tier of Local Government in Europe. Provinces, Counties, Départements and Landkreise in Comparison. Routledge

söndag 18 december 2011

Hektiskt nöjesliv

På fredagen var det julbordsknytis med kamraterna i Skbg och på lördagen bar det av till Stockholm för julbord på Ulriksdals Värdshus med Svealandsgrenen av släkten. Det var förstås full rulle. God mat och mycket mat och mat i rättan tid! Och på kvällen magsmärtor. Här är ett litet bildgalleri från värdshuset. Mest barnbarna förstås. De är ju snyggast.

Linnea i spänd förväntan

Julian, morfar och Ingrid

Julian med mamma till bordet

Linnea hugger in på efterrätterna

torsdag 15 december 2011

Årets tomtebrus klart!

Sådärja. Då var årets julsprit drickfärdig:

En del kummin
En del anis
En nypa fänkål
Några kryddnejlikor
Pomeransskal
Honung
Brännvin q.s.

Låt dra under en vecka med fullmåne. Sila av kryddorna. God jul!

lördag 10 december 2011

måndag 5 december 2011

Emi firar förtida jul

I helgen var vi i Lund och tjuvstartade på julfirandet med Emi och hennes mamma, eftersom de inte har möjlighet att komma upp till Svealand i jul. Emi fick ett dockskåp i julklapp. Det var en succé. Det medföljde två bebisar som invånare. En redan befintlig nalle flyttade också in.  Sen vi var tvungna att gå ut på förmiddagen och köpa lite mer invånare och och möblemang. Nu flyttade både Pippi, Annika och Tommy in, samt en figur från ett happy meal, som utnämndes till Pippis pappa.

Här jobbar Emi med dockhuset.
Senare på kvällen bar det av till Grand Hotel för det grandiosa julbordet. Pippi, Tommy och Annika flick följa med:

Emi mumsar julbord på Grand i Lund. Pippi, Tommy och Annika ligger på bordet.
Mätta och nöjda gick vi ut för att leta efter en taxi. Eftersom det inte tycktes gå att hitta en rimligt hederlig taxi så fick det bli buss istället. Emi var mer nöjd med det. När vi så småningom klev av tog hon farväl av bussen med ett "Hej då bussen!"

Emi och Hanna på Bangatan, på jakt efter en hederlig taxi.
Emi på bussen. Observera att Pippi, Tommy och Annika är med.
I allt var det en utomordentligt trevlig förtida julafton och på söndagen for vi hem igen till Bergslagen. Det gick som på räls ända till Stockholm C. Heja SJ! På Stockholms C körde de det gamla Jacques Tati-tricket med att skicka passagerare kors och tvärs mellan plattformarna. Kanske inte så skitkul. Hungerexpressen mot Örebro var sen en halvtimme försenad och knökfull med folk. Bu SJ!

onsdag 30 november 2011

Ansvarsfull folkpartist också i Norberg


Folkpartisten Christer Filipsson i Norbergs kommunstyrelse gjorde sig i valrörelsen 2010 känd genom att han i sin personvalskampanj försökte snylta på Stig Henrikssons goda rykte. Filipsson driver tillsammans med sin fru genom ett bolag ett HVB-hem. Bolaget har gått i konkurs, men makarna har startat ett nytt bolag som driver hemmet vidare.

Skattverket kräver nu Filipssons på 1,5 miljon i skatt för privata förmåner som de ska ha tagit ut ur bolaget. Enligt Skattverket hyr bolaget en villa på Barbados (!!) som bara används av makarna Filipsson. Bolaget har också leasat en Corvette Convertible som använts av Filipsson för nöjesresor. Andra förmåner som tas upp är konserter, mat, bilhyra, inköp av dykardräkter med mera.

Tomtar i topp


Antal besök i november blev 338 (346 i oktober) varav 277 (257) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,81 (1,73) och genomsnittlig tid per besök var 97 (79) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, Finland, Storbritannien, Spanien, Frankrike, Mexico, Norge och Danmark; ströbesökare från Australien, Brasilien, Japan, Ryssland, Tyskland och USA

På tio-i-topplistan är det så här när julen närmar sig mycket tomtar. Förstaplatsen intas av receptet på julakvavit. Sen kommer långkörarna om oskicket att benämna invandrare med namnet på den fascistiska föreningen "Nysvenska rörelsen" (med anknytning till fascisten Per Engdahl och hans kompis Ingvar Kamprad) och historien om Lettström och gudinnan Afrodite (med anknytning till Lettströms kompis snillet Bernadotte). Lite längre ned kommer Carina starkt.

  1. Hej tomtegubbar slå i glasen! (ny)
  2. Aningslöshet i nyspråket (1:a)
  3. Berättelsen om vad monarkin har betytt (2:a)
  4. Karibackabrännvin (3:a)
  5. Stora stygga vargen (ny)
  6. Messias från Yrttivaara (ny)
  7. Om finlandssvenskar och Bollstanäsbor i ”Hypnotisören” (ny)
  8. Carina prioriterar (ny)
  9. Nya paragrafer för paragrafryttare (ny)
  10. Med Frans Klasson Garneij till mörkrets hjärta (9:a) 

Frälsarens återkomst


Året var 1985. I Malmö blev kommunalvalet en katastrof för Socialdemokraterna. Sedan 1924 hade partiet haft makten i staden. Nu tog Moderaterna med stöd av det främlingsfientliga Skånepartiet över. Socialdemokraternas 60-åriga dominans var slut. Dags för omprövning. Socialdemokraternas nu avsatta finanskommunalråd Nils Yngvesson var känd för att hålla en låg profil: en grå eminens som styrde utan att synas.

Inför valet 1988 kom nu som en virvelvind den unge (43 år) Lars Engqvist – tidigare SSU-ordförande och senast chefredaktör för Arbetet. Ett handlingsprogram för staden fastställdes – ett sånt där med korta rappa punkter att pricka av allt eftersom under mandatperioden.

Enligt skrönan tillkom programmet så att Engqvist med polare tog båten (det var före brons tid) till Köpenhamn. Där låste de in sig på ett hotellrum med en låda whisky och kom efter några dar ut med programmet i handen. Valet 1988 blev en braksuccé. Med 30 av stadsfullmäktiges 61 mandat var sossarna bara ett mandat från egen majoritet och tillsammans med Vänsterpartiet var saken biff. 1990 avgick den 59-årige Yngvesson och nytt kommunalråd blev Engqvist.

Året var 2010. Riksdagsvalet blev en katastrof för Socialdemokraterna. En stor ledning i opinionsundersökningarna på vårkanten spelades bort och den moderatstyrda borgerliga regeringen Reinfeldt kunde med stöd av det främlingsfientliga Sverigedemokraterna behålla makten. Partiledaren tvingades avgå och in kom Håkan Juholt som genom en kombination av politisk oskicklighet och mediadrev kring privataffärer pressade ner partiet till tidigare okända nivåer kring 25 procent i väljaropinionen.

Nu krävdes det en frälsare. In som en virvelvind kommer Lars Engqvist (66 år) senast ordförande i SVT:s styrelse. Uppdrag: Att skriva ett nytt partiprogram.

Skål!

tisdag 29 november 2011

West Coast Story

Vi har gjort en riktig kulturnördresa till Göteborg i helgen. Vi kom lite tidigt till station i Köping och hungerexpressen visade sig vara en halvtimme försenad, så vi bestämde oss för att försöka ta en bira på Ögir. De hade visserligen ännu inte öppnat, men förbarmade sig över oss resenärer. Tack för det Ögir. Vi tänkte att vi borde beställa in Strömsholms bryggeris prisvinnare "Gråskägg" (guldmedalj på Stockholm beer and whisky festival tidigare i höst och guldmedalj på Svenska ölfrämjandets mässa i Göteborg).
Gråskägg
Det var inte gott. Men smaken är ju som baken och vi är inte riktigt inne i avsmakarsvängen. Inkan klarade inte hela utan slog över lite i mitt glas. Så jag blev faktiskt lite lullig innan det var dags att gå till tåget.

Men man ska väl nångång i livet dricka en Gråskägg.

På lördagsförmiddagen besökte vi Göteborgs stadsmuseum som har en pågående utställning med det revolutionära mexikanska konstnärsparet Frida Kahlo och Diego Rivera. Båda är häftiga bildskapare. Diego Rivera kommer kanske inte riktigt till sin rätt eftersom han egentligen är muralmålare, och det har väl inte varit möjligt att släpa målade väggar från Mexiko och USA till Götaplatsen.

Frida Kahlo
Eftersom det är en privat samling som visas är det en ganska liten utställning. Men sevärd. Och Frida hade ju också ihop det med Leon Trotskij. Se här en videosnutt med Frida, Diego och Leon:




Nån gång i livet ska man se Frida Kahlo och Diego Rivera.

Sen bar det av till Göteborgsoperan och dess lovordade uppsättning av West Side Story. Inte minst imponerande är scenografin, tydligt inspirerad av förortsarkitektur och byrålådor. Personligen tyckte jag nog att jag har sett häftigare teaterföreställningar och någon i sällskapet menade att de gamla fina sångerna som "Maria" och "America" gör sig bäst på originalspråket.

West Side Story på Göteborgsoperan. Foto Mats Bäcker.

Men nån gång i livet ska man ju se West Side Story.

måndag 21 november 2011

Hälsat på hos Linnea

Vi har hälsat på hos Linnea och hennes mamma. Här tittar Ingrid och Linnea i en bok.

måndag 14 november 2011

Vad har de ställt till med nu då?

För bra många år sen när sossarna hade tagit makten i Järfälla kommun hörde jag historien om den moderata kommunalpolitiker som en morgon kom till kommunalkontoret. På flaggstängerna satt kommunvapnet - ett får som håller en korsstav med ett banér - mot en röd (!!) bakgrund. Det var ju fel. I Järfällas kommunvapen är bakgrunden grön.

- Vad har de j-la socialisterna ställt till med nu då?

Ilsket svärjande rusade moderaten in på kontoret bara för att finna att det pågick ett besök från Gotlands kommun. Man hade flaggat med Gotlands kommunvapen - ett får som håller en korsstav med ett banér mot en röd bakgrund. Ridå.

På ledarsidan i Pravda (Dagens Nyheter) publicerades i fredags en bild av två moderata ministrar som håller presskonferens i Rosenbad:

Ministrarnas talarstolar är prydda med lilla riksvapnet: Tre gula kronor på en röd vapensköld. Vadå? Röd? Ska den inte vara blå? Vad har de j-la moderaterna ställt till med nu då? Men lugn, lite längre fram i tidningen finns ännu en bild från samma presskonferens:


Ordningen är återställd. Nu är vapensköldarna blå med gula kronor. Men vad var det som hände egentligen? Är det Pravdas ledarredaktion som skickar subtila signaler? Plats för kremlologi!

söndag 13 november 2011

Carina prioriterar



Kommunstyrelsen i Skinnskatteberg har behandlat förslag till kommunens budget för nästa år. Carina Sandor - folkpartist och mer känd som Europas bästa oppositionspolitiker - ondgör sig på sin blogg över hur hennes ändringsförslag behandlades. De blev avslagna.


Prioriteringen i hennes ändringsförslag var:



  1. 120.000 kronor till henne själv i form av en oppositionsrådstjänst
  2. 100.000 till barn och unga i form av gratis kommunal kulturskola
  3. 90.000 till de gamla i form av lägre avgift för trygghetslarm

söndag 6 november 2011

Badmaskinen


På 1800-talet blev det i lite finare kretsar inne med den så kallade badmaskinen. Så här skriver idé- och lärdomshistorikern Klas Grinell vid Världskulturmuseet i Göteborg om badmaskinen:

På en del stränder hade badarna så kallade badmaskiner till sin hjälp. Det var en slags kärror med hytter på som kördes ut i vattnet med häst så att badarna kunde plumsa direkt ur omklädningshytten ner i vattnet. De slapp halka runt i sanden samtidigt som de kvinnliga badarna kunde hålla ett anständigt avstånd till alla de herrar som vandrade på strandpromenaderna och med sina kikare betraktade vågornas dramatiska spel (och kanske än mer dem som nedsänkte sig i desamma). http://www.grinell.se/Havsbadandets%20idehistoria.html

På bilden ser vi en badmaskin. Bilden är från Punch 1870 och visar en lite pinsam situation eftersom det är både en herre och en dam med på bilden. Herrn har varit på en simtur till havs och när han kommer tillbaka hittar han inte rätt badmaskin. Lägg också märke till den tarmformade utväxten baktill på maskinen. Genom denna kunde den badande så att säga pruttas ut i vattnet och därigenom vara fritt exponerad under så kort tid som möjligt.


Det brukar också berättas att det i det viktorianska England var viktigt att täcka bord och stolar med tyg, så att deras syndiga ben inte skulle synas. Det var förresten inte riktigt lämpligt att över huvud taget nämna ordet ”ben” –  inte ens när det var människor som avsågs.

Catherine Lavender, föreståndare för American Studies Program vid the College of Staten Island beskriver den sanna kvinnligheten i det tidiga 1800-talets USA. Den sanna kvinnligheten karaktäriserades av fyra ideal: fromhet, renhet, underkastelse och huslighet. Om benämnandet av kroppsdelarna skriver hon:

American culture of the early nineteenth century underwent a purity fetish, such that it touched even the language of the day, popular decorating, and myths. This is when Americans began to talk about limbs for legs (even when referring to the legs of chairs) and white meat instead of breast meat (in fowl)--this is the language of repression. This is when women began to decorate the limbs of chairs, pianos, tables, to cover them with fabric so that one would not be reminded of legs. Proper women were admonished to separate male and female authors on bookcases, unless, of course, they were married to each other. This is also when myth of stork bringing babies emerges…  http://www.library.csi.cuny.edu/dept/history/lavender/386/truewoman.html

Armar och ben kunde inte kallas just armar och ben. Istället fick man säga ”limbs”. På svenska blir det ”lemmar”, så det kunde väl heller knappast vara passande. Vilka ord användes i Sverige för armar och ben? Hon pekar också på sedvänjan att kalla bröstkött från fågel för ”vitt kött” istället för ”bröst” och myten om att det är storken som kommer med bebisar.

Man kan tro att vi är på väg tillbaka till 1800-talets hycklande moral när man ser Uppdrag Granskning om familjen som hade lekt med barnen i sängen en lördagmorgon och som hade en semesterfilm på 47 sekunder där barnen var nakna i datorn. En armé av poliser, åklagare och socialarbetare mobiliserades. Pappan åtalades för sexuellt övergrepp på barn och mamman åtalades för medhjälp och barnpornografibrott. Barnen tvångsomhändertogs. Föräldrarna frikändes från brottsmisstankar av tingsrätt och hovrätt men barnen fick inte komma hem förrän efter utslag i förvaltningsrätten. Syftet med samhällets reaktion är förstås vällovligt, men det är totalt orimligt med dessa såvitt man kan se totalt inkompetenta befattingshavare som ser spöken på ljusan dag. Följden blir förstås att sprida skräck bland föräldrar och alla andra som har med barn att göra.

Det återstår att bevisa att badmaskinen, borddukar som döljer bordsben, ett förtryckande språk som förbjuder oss att säga ”ben” eller ”bröst” leder till sundare människor och ett sundare samhälle än 1970-talets mer öppna syn på människokroppen och dess nakenhet.

tisdag 1 november 2011

Historielöst språkbruk i topp igen

Antal besök i oktober blev 346 (423 i september) varav 257 (337) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,73 (1,52) och genomsnittlig tid per besök var 79 (50) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige,  Finland, USA, Brasilien och Tyskland; ströbesökare från Danmark, Frankrike, Indien, Italien, Kambodja, Mexico, Nederländerna, Norge, Saudiarabien, Schweiz, Storbritannien, Ungern och Österrike.

På tio-i-topplistan har förra månadens topptrio bytt platser. Överst på pallen står inlägget om oskicket att benämna invandrare med namnet på den fascistiska föreningen "Nysvenska rörelsen". Lettström och gudinnan Afrodite är en långkörare som går upp på andra plats medan förra månadens etta karibackabrännvinet har detroniserats till tredje plats.
  1. Aningslöshet i nyspråket (2:a)
  2. Berättelsen om vad monarkin har betytt (3:a)
  3. Karibackabrännvin (1:a)
  4. Var ligger egentligen hjärtat av Bergslagen? (7:a)
  5. Vem ska bli vänsterns partiledare? (ny)
  6. Rönnbärssnapsen klar (5:a)
  7. Carina hotar (ny)
  8. Messias från Yrtttivaara (ny)
  9. Vem ska man rösta på? Gör ett test! (ny)
  10. Med Frans Klasson Garneij till mörkrets hjärta (9:a) 
Fascisten och nysvensken Per Engdahl

söndag 30 oktober 2011

Stor kille

Julian på höstbesök i Västanhed
Som ett ljus i den senaste tidens mörker (det har bara blivit blogginlägg om sådana hemskheter som propagandaminister Schlingmann, sossarnas pudelmästare Håkan Juholt m fl) kan jag rapportera om Julians (och hans föräldrars) besök i helgen. En hel del har medhunnits. Julian har t ex plockat en trattkantarell att medtas hem för att förevisas för kompisarna på dagis i morgon. Han har också lyckats dra med "allihopa" (=morfar och Ingrid) för att "busa i sängen", bygga koja m m. När han identifierade de nästan två år gamla kusinporträtten på väggen och kom till sig själv, kunde han konstatera att han numera inte var någon bebis. Med Danmarksnappen (inköpt under sommarens Danmarkssemester) lite på sned i munnen meddelade han "Stor kille!"

onsdag 26 oktober 2011

Alla uppfinningars moder



Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat. För Moderaterna är rättviseperspekti­vet ständigt närvarande
Moderaternas idéprogram ”Ansvar för hela Sverige”

Ni var emot fri och lika rösträtt för 90 år sedan.
– Nej nej nej, det där är inte korrekt. Vi var ju med och genomförde det, säger hon till DN.se.
Partisekreterare Sofia Arkelsten (M)  i intervju med DN 24/10


Ryssland är alla uppfinningars moder


Vid ett tillfälle skulle en flygare räta upp sitt plan under en störtdykning. Härvid uppstår mycket starka påfrestningar. Flygaren kände att sätet som han satt på brast. Metallen höll inte. Men människan - en härdad, vältränad sovjetflygare - höll.
Ur Boris Ljapunov, Kampen om hastigheten (Arbetarkultur 1955)

But television presenter Alexander Gurnov doesn't stop there. We may not know it in the West, but Russian inventions have become an insidious part of our daily lives.
"You're English and you say 'Buy British' because you know that by buying British you stimulate British industry," says Gurnov. "By buying foreign we still buy things invented by Russians. They're just produced abroad. Neck ties from Italy, jeans from USA - they're all Russian inventions. So there's no such thing as being unpatriotic by buying a BMW, because a BMW was founded by a Russian engineer."

In Soviet times, we claimed to have invented everything, except, perhaps, the wheel. We claimed Cherepanov, not Stevenson, invented the steam engine. Lodigin, not Edison, invented the electric bulb. Mozhaisky, not the Wright brothers, invented the airplane. The list is long. But one thing is true, something we claim to this day: It was Popov, not Marconi, who invented the radio.


Några ytterligare förslag från Twitter-tråden #stuffmoderaternadid


  • Har för mig att (m) skrev Magna Carta och Koranen innan man satte igång verket med deras nya IP

  • Indien, 1930: Bildt och Friggebo trotsar brittiska imperiet när de sjungande ”We Shall Overcome” inleder saltmarschen.

  • 2011: Borg, Bildt och Reinfeldt spelar in en cover på Call your girlfriend med tomma kesoburkar som enda instrument.

  • 2011: Bo Lundgren river ner skratt under en show med The boy with tape on his face under Lunds Humorfestival

  • 1962: Carl Bildt lugnar på egen hand ner situationen under Kubakrisen för att kunna åka på studieresan till Etiopien

  • And Borg (M) said, let there be light: and there was light

  • 2011: Carl "Che" Bildt lämnar den Nya Arbetarstaten för att organisera det indiska proletariatet

  • 2010: Den tunisiske MUF:aren Mohamed Bouazizi tänder eld på sig själv och startar en arabisk protestvåg mot LO:s makt.

  • 1987: Carl Bildt riktat till Gorbatjov vid Brandenburgertor "Tear down this wall"

  • 1994: Moderaten Fredrik Reinfeldt räddar två straffar mot Rumänien och tar därigenom Sverige till VM-brons.

  • 1990: Ulf Adelsohn gick in med en insatsstyrka och fritog Nelson Mandela från fängelset.

  • Omkring år 33 korsfästs Fredrik Reinfeldt tillsammans med två brottslingar. Världen har väntat spänt på hans återkomst

  • Efter att ensam stoppat kriget på Balkan har Carl Bildt fortsatt hindra utplundringen av Afrikas naturresurser.

  • 2700 fKr: Fredrik Reinfeldt (M) lanserar arbetslinjen i Egypten och rekryterar Fas-3:are till att bygga pyramider

  • 1907: Picasso, Braque och Littorin kladdar fram kantiga tanter och kubismen uppstår.

  • Moderaterna uppfann hjulet enligt TV4, avslöjar en känd M-topp!

  • 1928. Moderat glömmer smörgås i lunchrummet och uppfinner därmed penicillinet

  • Har hört rykten om att Moderaterna kom före både hönan och ägget.

söndag 23 oktober 2011

Bevara oss för samhällsbärarna!

Omslagsbild till Leif G W perssons "Samhällsbärarna"

Moderaterna har – uttänkt av propagandaminister Schlingmann – utsett sig själva till ”det samhällsbärande partiet”. Ett tidigare försök att kalla partiet ”statsbärande” stötte på patrull bland medlemmarna. Att partiet skulle förknippas med den av den svenska borgerligheten illa sedda staten blev för magstarkt. Propagandaministern korrigerade då till det trevligare ”samhällsbärande”. Riktigt konservativt är väl inte det heller. Vi erinrar oss Margret Thatchers bevingade ”There is no such thing as society”. För en äkta borgare finns bara individen – inte något samhälle.

I modern svensk historia är annars ”samhällsbärarna” närmast förknippat med Leif GW Perssons bok 1982 där polisen uppfattade sin samhällsbärande roll: att röja upp bland patrasket. Månne Schlingmann hade en sådan roll i åtanke?

I den statsvetenskapliga litteraturen talar man ofta om ”dominerande parti”. Olika definitioner av dominerande parti brukar ha tre komponenter: (1) en viss storlek, (2) oppositionens storlek och struktur och (3) ett varaktighetskriterium. Mest känd är Sartoris (1976) definition. Bogaards (2004) har ställt samman olika definitioner. Olika författare kräver 45 – 70 procent av mandaten och en splittrad opposition. Bland kraven på varaktighet finns t ex ”tre på varandra följande val”, ”tjugo år” eller ”oftast”.

Det finns en diskussion om nackdelarna med ett dominerande parti (Suttner 2006). Framförallt framhålls sammanväxandet mellan parti och stat. Det blir omöjligt att upprätthålla en effektiv och rättssäker statsförvaltning när det krävs partibok för att få jobb i staten. Bristen på effektiv opposition medför också så småningom stöddighet och bristande lyhördhet. En sådan utveckling brukar samtidigt innebära början till slutet för det dominerande partiet. Politiken stagnerar i självbelåtenhet och motståndet bland medborgarna och i oppositionen exploderar.

Om det bara finns ett parti som har chans att få regera, och om detta parti också har genomsyrat byråkratin kan man resa demokratiska frågetecken. Försvarare av dominerande-parti-system brukar då peka på att det är ytligt att bara se på maktväxling som ett tecken på demokrati. Man kan mycket väl ha demokrati, men inom ramen för det dominerande partiet: inom partiet finns det debatt och konkurrens. Argumentationen är slående lik den som anhängare av enpartisystem brukar anföra.

Bland partier som har eller har haft en ställning som ”dominerande parti” brukar man nämna Unionistpartiet på Nordirland 1921-1972, de svenska Socialdemokraterna 1932-1976, det norska Arbeiderpartiet 1935-1965, Fianna Fáil på Irland 1932-2011, Italiens Kristdemokrater 1944-1994 (kollapsade i samband med gigantiska korruptionsskandaler). CSU i Bayern och Putins ”Enade Ryssland” är andra exempel på partier som Schlingmann uppenbart ser som förebilder!

Spåren förskräcker. Man får väl för allas skull – inte minst för Moderaternas skull hoppas att det inte blir något av med Schlingmanns projekt. Att det så snart som möjligt blir uppenbart att kejsaren är naken.

Referenser
Bogaards Matthijs 2004 “Counting parties and identifying dominant party systems in Africa” European Journal of Political Research 43: 173–197, 2004

Persson Leif GW 1982 Samhällsbärarna. En roman om ett brott Stockholm: P A Norstedt & Söners förlag

Sartori Giovanni 1976 Parties and party systems: A framework for analysis. Cambridge: Cambridge University Press.

Suttner Raymond 2006 "Party dominance 'theory': Of what value?", Politikon 33 (3), pp. 277-297

lördag 15 oktober 2011

Inte billigare byråkrati i sammanslagna kommuner



I två reformer under perioden 1952 – 1974 minskade antalet svenska kommuner från fler än 2.500 till 277. Det viktigaste motivet för reformerna var att man väntade sig stordriftsfördelar. I Danmark genomfördes 2007 en omfattande kommunalreform som genom sammanslagningar minskade antalet kommuner från 271 till 98. Också här väntade man sig stordriftsfördelar. Inte minst skulle byråkratin bli relativt billigare i de nya stora kommunerna. I en vetenskaplig artikel visas att dessa effekter har uteblivit.

De svenska reformerna har utvärderats bland annat i två stora forskningsprogram. I fokus för dessa har framförallt stått konsekvenserna för den lokala demokratin. Det fanns farhågor att det skulle bli sämre beställt med demokratin i de nya större kommunerna. Resultaten kan sammanfattas att den lokala demokratin visst ändrade sig, men det gick inte att bestämt säga att det blivit bättre eller sämre. Istället bytte demokratin skepnad. I de gamla småkommunerna byggde den lokala demokratin mycket på direkta kontakter med de många förtroendevalda. I de nya stora kommunerna blev demokratin mer lik rikspolitikens demokrati. Partierna kom att spela en större roll. Medborgarna utövade sitt inflytande genom att välja mellan partier med olika kommunalpolitiska program. För information och opinionsbildning kom massmedia att spela en större roll.

Bland annat farhågorna om försämrad lokal demokrati har sedan mitten av 1970-talet föranlett ett antal kommundelningar. Idag finns det 290 kommuner. Det har knappast gått att visa några demokratiförbättringar på grund av dessa. Istället finns det tecken på att medborgarna upplever att ortens utveckling gynnats. En egen kommun för en ort fungerar som ett slags påtryckningsorganisation för orten, som kan påverka andra aktörer: kommunen driver på för att ragga företag, förbättra kommunikationerna, få ett tågstopp, få en systembutik o s v.

Lösning på småkommunproblemet?

Samtidigt fortsätter på många håll på landsbygden avfolkningen. Kommunerna blir mindre och tycker att det blir svårt att sköta den nödvändiga servicen. Lösningen har då framförallt blivit samarbete med grannkommuner. Bara i ett fåtal fall har sammanslagning av kommuner stått på dagordningen, och inte i något fall har det blivit något av med sammanslagning.

Skinnskatteberg är en liten kommun med krympande befolkning. Dessa frågeställningar är därför hela tiden aktuella. Det finns samarbetsrelationer med andra kommuner – t ex i gymnasieförbundet NVU – och andra sådana diskuteras av och till. Det har också förekommit idéer om en sammanläggning med grannkommuner.

Inte billigare byråkrati

I Danmark var en av förhoppningarna att byråkratin skulle bli billigare. Det borde finnas stordriftsfördelar i den kommunala administrationen. Inför reformbeslutet gjordes också beräkningar som tydde på att det fanns stora pengar att spara på sammanslagningarna.

I en artikel i tidskriften Scandinavian Journal of Public Administration visar nu den danske forskaren Kurt Houlberg att de administrativa stordriftsfördelarna har uteblivit. Nettoutgifterna för administration har undersökts med regressionsanalys. Denna visar att faktorer som ökar dessa utgifter är gles bebyggelse (mätt med genomsnittliga restider i kommunen), om kommunen är en liten ö-kommun samt indikatorer på utgiftsbehov (andel socialt belastade bostäder, andel barn med ensamförälder). Byråkratin blir alltså dyrare i glest bebyggda kommuner och kommuner med stora sociala behov.

Motverkande faktorer är ekonomisk press och den administrativa decentraliseringsgraden. Kommuner med ekonomiska problem drar ned på byråkratin och kommuner där mycket av administrationen decentraliseras till lokal nivå på t ex skolor, förskolor och institutioner lägger ned mindre resurser på central byråkrati.

När man har tagit hänsyn till alla dessa omständigheter finns det inte någon kvarvarande effekt vare sig av folkmängd eller om kommunen bildades genom sammanslagning i 2007 års reform eller ej. Både i sammanslagna kommuner och i kommuner som inte blev sammanslagna ökar utgifterna för administrationen. De nya större sammanslagna kommunerna har dock i stor utsträckning spridit ut byråkratikostnaderna på skolor och andra institutioner. Några stordriftsfördelar har inte gått att observera.

Författaren drar slutsatsen att de administrativa stordriftsfördelar som man förväntade sig när man beslöt om reformen var ett inslag i legitimeringen av reformen. Ingen gillar byråkrati, och om man kunde påstå att det skulle bli mindre byråkrati de nya sammanslagna kommunerna skulle reformen lättare bli accepterad.

Referens

Kurt Houlberg (2011) ”Administrative stordriftsfordele ved kommunalreformen i Danmark – sandede eller tilsandede” Scandinavian Journal of Public Administration 15:1, 41 - 61

fredag 14 oktober 2011

Drevet går

Mediedrev karakteriseras av en tydlig dramaturgi. Början, mitt, slut och gärna en rejäl peak. Ett mediedrev brukar vara chockartat och journalisterna kan nästan ha ett indirekt syfte. Som med Sahlins Toblerone. Peaken kommer när syftet uppnås, som när Borelius blev avsatt. (Etnologen Mia-Marie Hammarlin intervjuad i Dagens Nyheter 7/7 2010)

…mediedrevet kännetecknas av en omfattande mediebevakning där storstadsmedierna spelar en viktig roll. Bevakningen är också ensidig och fokuserar kring en viss dramatik kring händelsen med särskilda aktörer och roller och konfliktmönster. Mediedrevet kan bara pågå under en begränsad tid, och det finns i de flesta fall bara utrymme för ett mediedrev åt gången även om parallella affärer kan få viss uppmärksamhet. Slutligen baseras mediedrevet på att det förlopp som skildras måste ha en oviss utgång: till exempel ett statsråd möjliga avgång till följd av affären (Medieforskaren Lars Nord i "Statsråden och dreven", Stiftelsen Institutet för mediestudier, Stockholm 2001)

”Vad vi ser i dag är ett gladiatorspel som är lika förnedrande för alla inblandade: deltagarna, arrangörerna och åskådarna. Du har journalisterna som säger att politikerna ska vara ett föredöme, och du har Mannen och Kvinnan På Gatan som säger att politikerna ska vara ett föredöme – trots att alla vet att ingen klarar av att vara ett sånt föredöme. Eller kanske just därför? För vi vet ju att någon förr eller senare faller igenom. Förr eller senare kan man hitta någon liten läckerhet, i form av någon som kört för fort eller hellre rattfull, eller ännu hellre struntat i pböterna, eller ännu mycket hellre använt tjänstebilen för privat bruk. Och då jagas politikern några varv runt arenan, sen stormar vilddjuren in och sen släpas de blodiga resterna iväg till något landshövdingeresidens i Närke och memoarer på Tidens förlag.” (Bengt Ohlsson, Dagens Nyheter, citerad av Nord 2001)

 

onsdag 12 oktober 2011

Välkommen till Västertorp!

Dagens Nyheter 1 oktober - en vecka före avslöjandet
Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt har i flera år fått dubbelt så mycket i bidrag från riksdagen för sitt andra boende i Stockholm än vad han hade rätt till. Totalt har han fått 160.000 kronor för mycket. En åklagare har inlett en förundersökning om bedrägeri. Kan Juholt sitta kvar?

För två år sen briserade en liknande skandal - men av betydligt större omfattning - i det brittiska parlamentet. Bidrag för dubbelt boende hade använts för att rusta upp bostäder som sedan sålts. En del parlamentsledamöter hade satt detta i system som en ren affärsrörelse. Alla möjliga sorters missbruk avslöjades. Listan över olika former av bidragsfusk omfattade minst ett dussin olika missbruksformer.

Ett större antal ledamöter - inklusive ett gäng ministrar avgick och det blev flera brottsåtal.

Läs om den brittiska skandalen här.

Frågan är nu hur det ska gå för Juholt. Det rimliga är att han åtminstone lite på sikt är bränd. Patrik Johansson visar i sin doktorsavhandling "I skandalers spår. Minskad legitimitet i svensk offentlig sektor" (Göteborg, Förvaltningshögskolan, 2004) att "användande av allmänna medel till privata ändamål" är den klart vanligaste formen av överträdelse som ger upphov till en skandal. Fjorton av tjugofyra studerade skandaler handlade om detta. Det betyder att det är lättare att komma undan med andra skändligheter, men om man blir beskylld för att sko sig på det allmännas bekostnad blir det en skandal.

Det finns anledning att tro att det blir svårt för Håkan Juholt att tvätta av sig fifflarstämpeln. På kort sikt är han beroende av stöd från sina egna närmaste - den socialdemokratiska partistyrelsen och dess VU och den socialdemokratiska riksdagsgruppen. De senaste dagarna har han försäkrat sig om deras fortsatta stöd. Många bedömare menar att de har varit tvungna att gå med på fortsatt stöd till Juholt eftersom tillsättningen av ny partiledare senast var en så besvärlig och rent ut smärtsam process. Man vill inte gärna köra en repris innan ett år har gått.

Med detta stöd kan Juholt sitta kvar just nu. Möjligen förändras läget om det blir ett åtal, vilket är mindre sannolikt. Åklagaren som har hand om fallet är känd för att hålla överheten bakom ryggen. Men på sikt är Juholts ställning ohållbar. Detta är en skandal som väljarna inte glömmer bort och opinions- och väljarstödet kommer troligen att krympa ytterligare. När krubban blir än tommare kommer hästarna att börja bitas och då försvinner stödet från partitoppen i tunn luft. Då får Håkan Juholt dra sig tillbaka till Västertorp.


Hurra! Ny hållplatsskylt!





Det var kulhål i den gamla skylten vid busshållplatsen. Så nu har vi fått en ny. Tack för det VL!

Men strängt taget gjorde det inte så mycket med kulhålen. Kanske hade det varit mer befogat med en tidtabellstavla. Det finns en sådan på hållplatsstolpen mittemot - alltså i riktning mot Skinnskatteberg och Fagersta. Man kan ju tänka sig att man går över vägen för att titta på busstiderna om man har behov av det.

Men tji! Där finns bara busstiderna norrut och inte i riktning mot Köping. På 30 år har jag aldrig sett någon gå ombord på bussen i riktning norrut.

Hur tänkte ni VL?





söndag 9 oktober 2011

Carina hotar


Folkpartiets Carina Sandor – kanske mer känd som Europas bästa oppositionspolitiker – har legat lågt sedan hon förlorade valet. Nu har hon i ett blogginlägg karskat upp sig och hotar med att smutskasta kommunen om hon inte får mer inflytande:

"Trots alliansens drygt 45 % av rösterna i Skinnskatteberg är inflytandemöjligheten i princip lika med noll. Det blev inget oppositionsråd och kommunikationen är under all kritik! Tragiskt. Jag är rädd för att det här tyvärr kommer leda till mer osämja, dåligt marknadsföring av kommunen och uppgivenhet. Det är inte vad utflyttningskommunen Skinnskatteberg behöver."

Kanske läge att påminna om att en grundregel i demokratin är att majoriteten styr och minoriteten opponerar. Oppositionen kan inte hota sig till inflytande. Oppositionen får inflytande genom att vinna val och bli majoritet.

fredag 7 oktober 2011

Uppryckning av skolan i Skinnskatteberg

Klockarbergsskolan, f d Centralskolan, i Skinnskatteberg
Skolan i Skinnskatteberg rycker upp nästan 100 platser i Lärarförbundets årliga rankning av skolkommunerna. Förra årets placering var 186 av 290. Inte särskilt lysande med andra ord. I årets rangordning kommer Skinnskatteberg på plats 88. En rejäl uppryckning.

Resultatet är glädjande. Skolan har varit ett sorgebarn för kommunen. Skolan har varit dyr men har inte kunnat leverera. Resultaten i termer av betyg har varit dåliga. Skolan har fått ett dåligt rykte vilket har fått många att välja skolor i andra kommuner - framförallt Malmaskolan i Kolsva i Köpings kommun, men också den beryktade friskolan Lindgårdsskolan som drivs av den lika beryktade Västanfors-Västervåla församling i Fagersta.

Utan en bra fungerande skola är det sannolikt att den nedåtgående spiralen i befolkningsutvecklingen accelerar. Det har bedrivits ett förbättringsprojekt på skolan. Om det är detta som har haft verkan är inte lätt att säga. Men man är på rätt väg.

Detta hindrar inte att det är en bit kvar till målet. På fem av de fjorton kriterier som ligger till grund för rangordningen hamnar kommunen på undre halvan - däribland meritvärde och övergång till gymnasium och högskola.



Vem ska bli Vänsterns partiledare?

Hans Linde, Rossana Dinamarca, Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson

Det har varit storslakt på partiledare efter valet. Det har framförallt gällt valets förlorare. Mona Sahlin var först att ryka och efter väldiga konvulsioner kom Håkan Juholt in. Maud Olofsson tvingades så småningom också att kasta in handduken. Göran Hägglund är under stark press och kan tvingas avgå. Maria Wetterstrand och Peter Eriksson i Miljöpartiet är utbytta som språkrör, men av andra skäl: här handlar det snarare om Miljöpartiets rotationsprincip. Nu har också Lars Ohly tvingats ge upp.

I Ohlys fall är det uppenbart att det är den borgerliga kommunistjaktskampanjen som äntligen bär frukt. Ohly har fått kommunistetiketten fastkletad och det har inte varit möjligt att få bort den. Hela kommunistdiskussionen är förstås intellektuellt djupt ohederlig. I marxistisk terminologi står kommunismen för ett utopiskt framtidssamhälle där materiellt överflöd har gjort behovet att hushålla överflödigt: arbetsdelningen och därmed klasserna upphör och fördelningen kan ske enligt principen ”av var och en efter hans förmåga och åt var och en efter hans behov.” Något kommunistiskt samhälle har aldrig existerat och inte ens de östeuropeiska stater som före 1990-talet styrdes av kommunistiska och motsvarande partier gjorde gällande att kommunismen hade genomförts.

I början av sin partiledarkarriär vägrade Ohly att sluta kalla sig kommunist. Jag utgår från att han då menade att han hade den utopiska kommunistiska visionen, och inte att han var anhängare av de östeuropeiska partidiktaturerna. Men borgarna och deras press har varit som blodiglar. Det har inte varit möjligt att tvätta bort diktaturens märke från Lars Ohly som därmed blev en belastning för Vänsterpartiet. Om partiet ska överleva måste Ohly helt enkelt bort.

Nu uppträder fyra partiledarkandidater. Favorit är Jonas Sjöstedt. För att det feministiska partiet inte ska sakna en kvinna i partitoppen föreslås av många också ett delat partiledarskap med Ulla Andersson som kvinnlig partiledare. På banan finns också de yngre kandidaterna Rossana Dinamarca och Hans Linde.

I samband med valet för ett drygt år sedan gjorde Sveriges Radio och Sveriges Television en enkät med riksdagskandidaterna. Denna ”Valpejl” skrev jag om i inlägg i anslutning till valet och i anslutning till socialdemokraternas partiledarval. Det kan vara intressant att ta fram de gamla enkätsvaren för att se hur de fyra kandidaterna till Vänsterns partiledarskap positionerar sig.

För det första kan man konstatera att det inte är några stora skillnader mellan de fyra, och framförallt inte när det gäller de ekonomiska och sociala politikområden som är kärnan i politikens vänster-höger-dimension. Det går alltså knappast att peka ut någon eller några av dem som speciella vänster- eller högerkandidater. Men skillnader finns på andra politikområden.

Mest lika varandra är Rossana Dinamarca och Hans Linde och mest olik de övriga tre är Jonas Sjöstedt. Här är en sammanställning av svaren på de frågor där det är störst skillnader mellan de fyra partiledarkandidaterna:



Ulla Andersson
Rossana Dinamarca
Hans Linde
Jonas Sjöstedt
Licensjakt på varg
Mycket bra
Mycket dåligt

Ganska dåligt
Förbjud lärare ha slöja
Vet ej
Mycket dåligt

Ganska bra
Sluta exportera vapen
Mycket bra

Ganska dåligt
Återinför värnplikten
Ganska bra
Mycket bra

Ganska dåligt
Fri nedladdning
Mycket bra
Ganska bra
Ej bistånd till odemokratiska länder
Ganska dåligt
Ganska bra
Mycket dåligt
Ganska dåligt
Mer pappaledighet
Mycket bra
Ganska bra
Mycket bra
Ganska bra
Fri entré till museer
Ganska bra

Mycket bra

Mer trängselavgifter
Ganska bra

Mycket bra

Satsa på snabbtåg
Ganska bra
Mycket bra

Ganska bra
Högskolebehöriget på alla gymnasieprogram
Ganska bra
Mycket bra

Ganska bra
Med rött = vanligaste svar bland alla V-riksdagsledamöter


Jonas Sjöstedt sticker av både från de tre andra kandidaterna och från Vänsterns riksdagsgrupp framförallt i tre frågor. Till skillnad från gruppen och till skillnad från både Dinamarca och Linde tycker han att det är ett bra förslag att lärare ska förbjudas bära slöja i skolan. Partigruppen och alla de övriga kandidaterna tycker att det är ett mycket bra förslag att stoppa svensk vapenexport. Det tycker inte Sjöstedt. Han vill heller inte som partigruppen och de övriga kandidaterna återinföra den allmänna värnplikten.

Övriga kandidater avviker mindre: Ulla Andersson tycker till skillnad från partigruppen och de tre övriga kandidaterna att det är mycket bra med licensjakt på varg. Rossana Dinamarca tycker till skillnad från gruppen och de andra partiledarkandidaterna att det är en bra idé att stoppa svenskt bistånd till odemokratiska regimer.