S-budskap: Vanliga medborgare ska inte kritisera SD-styret. Dom ska hålla truten.

Vicky Wirén skrev en insändare i Fagersta-Posten för någon vecka sen. Det skulle hon inte ha gjort. Hon kritiserade nämligen styret i Skinnskattebergs kommun. Som vi alla vet vid det hör laget styrs kommunen av Sverigedemokraterna med stöd från Liberalerna, Centern och Socialdemokraterna.

Jag känner inte Vicky. Hon har inte, såvitt jag vet någon relation till Vänsterpartiet. Hon har inga kommunala uppdrag och har inte deltagit i dom intensiva diskussioner som på senare tid varit på sociala medier. Hon är såvitt jag begriper en alldeles ”vanlig medborgare,”

Vanliga medborgare ska hålla truten och inte kritisera SD-styret, för då kan man få hela den socialdemokratiska arbetarkommunen på sig. Arbetarkommunens styrelse har nu tagit sig samman och skrivit ett svar. Vicky är inte vatten värd. Hon ”sitter på läktaren” och ”gör grova anklagelser”, ”besvärar sig inte med belägg”, ”sväljer allt (V) säger med hull och hår.”

Och ”vad gör du själv för att bidra till bygden”? Bara ”ogrundade anklagelser”. Du är en ”kronisk” gnällspik och felsökare.

Det är ord och inga visor. Arbetarkommunens påhopp på den stackars medborgare som vågat kritisera Sverigedemokraternas styre riktigt osar av härskartekniker: Hon förminskas och förlöjligas, dum och okunnig, och hon ska skämmas.

Vilka är nu dom som gömmer sig bakom ”Arbetarkommunens styrelse”. Här är dom: Cecilia Karlsson, Mazar Aslan, Pekka Partanen, Christine Andersen, och sist men inte minst Lena Lovén Rolén, Per-Olof Östlund och Fredrik Wigerskog. Det är dom som i första hand ska skämmas. Att på det här sättet mobba en vanlig medborgare som kritiserar det SD-styre man stödjer: Vet hut!

PS som alla vet är Lena Lovén Rolén f d kommunalråd som tillskansat sig drygt 600 000 kronor i fallskärm av skattebetalarnas pengar. Och Per-Olof Östlund hennes trogne väpnare som kallat hennes kritiker för ”patetiska blodtörstiga mobbare.” På så sätt har dom, för att använda deras egna ord varit sakliga och handlat för Skinnskattebergs bästa. Tjo flöjt!

 

 

Högerframgång i EU-valet hotar miljö-, jämställdhets- och Ukrainapolitiken

Den 9 juni väljer vi 21 svenska ledamöter av EU-parlamentet. Den svenska delegationen består idag av fem socialdemokrater, fyra moderater, tre Sverigedemokrater, tre miljöpartister, två vardera för Centern och Kristdemokraterna och en representant vardera för Liberalerna och Vänsterpartiet. I parlamentet tillhör dom svenska ledamöterna dom olika partigrupperingar som finns i parlamentet. Jag ska senare beskriva vilka dessa partigrupperingar är.

Enligt en prognos som utarbetats av statsvetare som anlitats av tankesmedjan European Council on Foreign Relations (ECFR) kommer parlamentsvalet 2024 att innebära ”a sharp right turn”, d v s en tvär högersväng. Det är framförallt dom nationalistiska högerpopulistiska och –extrema partierna som förväntas öka sin representation.

I beslutsfattandet i parlamentet skulle det, enligt samma rapport, få konsekvenser särskilt inom två områden. Det gäller dels i ekonomiska frågor, den inre marknaden och konsumentskydd. Det andra området där risken finns för mer högerpolitik är frågor som handlar om medborgerliga rättigheter, rättsväsende och miljöpolitik.

Politik i EU är ett främmande djur

EU:s beslutsfattande är ett främmande djur, som inte liknar något nationellt system. Det är dessutom oändligt komplicerat. Man kunde nöja sig med att konstatera att EU-parlamentets roll är ganska olik nationella parlaments roll.

Beslutsfattandet har tre centrala organen. Ett är det folkvalda parlamentet där länderna representeras av delegationer som står i proportion till hur stora länderna är. Man skulle förenklat kunna likna det vid den nedre kammaren i förbundsstater, alltså som representanthuset i USA eller förbundsdagen i Tyskland. Det andra är Europeiska Unionens råd, som består av medlemsstaternas regeringars representanter. Rådet uppträder med två olika hattar. Det vi mest hör talas om är Ministerrådet som består av ministrar från medlemsländerna, olika för olika politikområden. Den andra hatten är Europeiska rådet, som består av medlemsstaternas stats- eller regeringschefer.

I ministerrådet tillämpas tre olika röstningsmetoder: Enkel majoritet (minst 14 länder måste rösta för ett förslag), kvalificerad majoritet (minst 55 procent av länderna med tillsammans minst 65 procent av befolkningen) och enhällighet (alla måste rösta ja). Enkel majoritet används mest för procedurfrågor, kvalificerad majoritet används bl a när rådet röstar om förslag från kommissionen och enhällighet krävs i övriga frågor, bl a utrikespolitiken, medlemskap i EU och social trygghet.

Europeiska rådet, alltså stats- och regeringschefer, fastställer EU:s allmänna politiska riktning, prioriteringar och agenda. Dessa fastställs i så kallade ”Slutsatser” (Conclusions). Däremot deltar inte Europeiska rådet i lagstiftningsarbetet.

Med en något haltande liknelse skulle man kunna jämföra Europeiska Unionens råd med överhuset i förbundsstater, som USA:s senat eller det tyska Förbundsrådet. Det tredje organet är Kommissionen. Här börjar liknelserna med nationella system att halta riktigt betänkligt. I lagstiftningsprocessen är det kommissionen som lägger förslag till parlamentet och rådet, liksom en regering nationellt. Däremot är kommissionen inte som en regering ett politiskt organ som nationella regeringar vanligen är, utan kommissionärerna (”ministrarna”) sitter inte i kommissionen vare sig som företrädare för sina länder eller för olika politiska partier. Detta hindrar inte att varje medlemsland ska ha en kommissionär, och att dom politiska grupperingarna föreslår sina partivänner som kommissionärer. Olika partigrupperingar föreslår i samband med parlamentsvalet en Spitzenkandidat (toppkandidat) till uppdraget som kommissionens ordförande.

 

Lagstiftningsprocessen

De tre institutionerna parlamentet, ministerrådet och kommissionen deltar i stiftandet av EU-lagar som gäller före nationella lagar. Lagarna måste kunna kopplas med dom olika fördrag, överenskommelser, som kan sägas utgöra EU:s grundlag. Det måste framgå att det gäller ett politikområde där EU har rätt att stifta lagar. Det finns olika lagstiftningsförfaranden, men det som uppges vara vanligast numera är ”det ordinarie lagstiftningsförfarandet”

Där startar det hela med att kommissionen lägger fram ett förslag. Därefter beslutar parlamentet och ministerrådet var för sig. Om man inte kommer till samma resultat blir det förhandlingar mellan dom tre institutionerna (”trilogen”), som har till syfte att alla tre ska ha samma ståndpunkt. Annars blir det ingen ny lag.

Puh!

Hur ska det bli efter parlamentsvalet 2024?

Enligt den rapport från tankesmedjan ECFR som jag nämnde tidigare väntar man sig, bland annat utifrån nationella opinionsmätningar att valet i år kommer att bli en framgång för extremhögern – d v s partigrupperingarna ECR och ID (se nedan om partigrupperna). I just valet av den svenska delegationen väntar man sig att Socialdemokraterna vinner två mandat och ökar till sju, Sverigedemokraterna ökar med inte mindre än tre platser och fördubblar sin representation till sex mandat. Moderaterna får oförändrat fyra mandat och Vänsterpartiet ökar från en till två platser. Miljöpartiet förutspås förlora två av sina tre platser, men dom verkliga förlorarna blir Centern, Kristdemokraterna och Liberalerna som åker ur parlamentet.

I hela parlamentet spår forskarna förskjutningar mellan partigrupperingarna. Det konservativa EPP, socialdemokratiska S&D, liberala RE och dom Gröna (G/EFA) förväntas alla minska sin representation, medan både nationalistiska högerpopulister i ECR och ID, och Vänstern (GUE/NGL) väntas öka. Partier på vänsterkanten som spås öka sin representation är partier i Frankrike, Tyskland, Irland, Nederländerna och Sverige.

Om man vill bilda sig en uppfattning om vilka konsekvenser dom här förändringarna skulle få för besluten, kan man se på vilka röstningskoalitioner som är vanliga i parlamentet, vilka frågor dom vanligen har handlat om och hur majoritetsförhållandena skulle ändras om valresultatet blir som i prognosen.

En stor koalition mellan högerns EPP och socialdemokratiska S&D ofta med stöd av liberala RE består av partigrupper som alla förväntas minska. Dessa koalitioner har ofta manifesterats i budgetfrågor, kultur- och utbildningspolitik, utrikespolitik, inre marknaden och konsumentskydd, transport och turism. I dessa frågor hotar med andra ord en mer högernationalistisk linje. Det kan t ex gälla konsumentskyddet och stödet till Ukraina.

En annan ganska vanlig röstningskoalition består av center-vänstergrupperingar, socialdemokratiska S&D, liberala RE, dom gröna G/EFA och vänstern GUE/NGL. Denna koalition har ofta vunnit omröstningar om medborgerliga rättigheter, rättsväsende, utveckling, sysselsättning och sociala frågor, miljöpolitik och jämställdhet. Här hotar också dom förväntade förändringarna i valet mer högerpolitik.

En tredje center-högerkoalition med konservativa EPP, liberala RE, högerpopulistiska ECR och ibland också det likaledes högerpopulistiska ID har vunnit i frågor om jordbrukspolitik, landsbygdsutveckling, forskning och internationell handel. Inom dessa politikområden skulle man alltså förvänta sig fler framgångar för högern.

EU-parlamentets partigrupper

EU-parlamentet är ordnat i sju partigrupper. Dessa är mer lösliga grupperingar än partierna i t ex den svenska riksdagen. Partipiskan viner inte, utan dom nationella partier som ingår, och även individuella parlamentariker kan rösta lite grann som dom vill. För att man ska få bilda en partigrupp i parlamentet krävs det att minst 25 ledamöter från minst en fjärdedel av länderna ingår. För att få uppdrag, t ex som utskottsordförande och för att få ekonomiska bidrag från parlamentet måste man tillhöra en partigrupp.

Den största grupperingen är Europeiska Folkpartiet (EPP) med 177 platser (25 procent). Dom största nationella partierna i gruppen är dom tyska kristdemokraterna (CDU), polska Medborgarplattformen, Rumäniens Nationalliberala parti, det spanska högerpartiet Partido Popular (PP), Italienska Forza (Berlusconis gamla parti) och det franska Republikanska partiet. Från Danmark ingår Konservativa Folkpartiet och från Finland Samlingspartiet. Dom svenska högerpartier som ingår är Moderaterna och Kristdemokraterna.

Näst störst är Progressiva förbundet av Socialdemokrater (S&D) med 141 mandat (20 procent). Här är det spanska socialistpartiet (PSOE) störst, följt av tyska Socialdemokratiska partiet (SPD), Italienska Demokratiska Partiet, det rumänska Socialdemokratiska Partiet, Portugals Socialistiska Parti och Nya Vänstern i Polen. Det rumänska socialdemokratiska partiet har kritiserats för korruption och för att inte respektera minoriteters rättigheter. Det finns debattörer som vill utesluta partiet ur S&D, liksom man tidigare uteslutet det slovakiska Socialdemokratiska partiet. Dom tre nordiska länderna representeras av sina respektive Socialdemokratiska partier.

På tredje plats kommer den ”liberala” gruppen som uppträder under namnet Förnya Europa med 102 mandat (15 procent). Den största nationella delegationen är den franska med 23 mandat. Den består dock inte av bara ett franskt parti. Inte mindre än nio franska partier ingår i gruppen, som dock alla tycks på olika sätt stödja den franska presidenten Emmanuel Macron. Största enskilda nationella parti är spanska Ciudadanos, som ursprungligen var ett katalanskt parti. Också ett baskiskt nationalistparti är med i gruppen. Det tyska liberala partiet (FDP), det rumänska ”Förnya Rumäniens europeiska projekt” och det nederländska ”Folkpartiet för frihet och demokrati” är relativt stora. I dom nordiska länderna företräds Danmark av Venstre, Moderaterna och Radikale Venstre, Finland av Centern och Svenska Folkpartiet (SFP). Svenska partier som är anslutna är Centern och Liberalerna.

Den gröna gruppen (Gröna/Europeiska Fria Alliansen) har 72 platser i parlamentet (10 procent). Största medlemsparti är tyska Bündnis 90/Die Grünen med 21 platser och franska Europé Ecologie med 10 platser. Från Danmark ingår Socialistisk Folkeparti (SF) och från Finland Gröna förbundet. Svenska Miljöpartiet de gröna ingår förstås också i parlamentets gröna grupp.

De högerpopulistiska och –extremistiska partierna är delade i två olika men ungefär likstora parlamentsgrupper. Europeiska Konservativa och Reformister (ECR) har 68 mandat (10 procent) och domineras av polska ”Lag och Rättvisa”, det italienska nyfascistiska ”Italiens bröder”. Här finns också det spanska ”Vox”. Ett av dom mer aparta inslagen står nederländska ”Reformerta Samhällspartiet”, som bildat 1918 räknas som Nederländernas äldsta ännu existerande parti. Partiet bygger på kalvinismen och enligt stadgarna får partiet bara representeras av män, har förespråkat dödsstraff och motarbetat kvinnlig rösträtt. Till den här gruppen har Sverigedemokraterna och finska Sannfinländarna tytt sig

Den andra högerpopulistiska gruppen kallar sig Identitet och demokrati (ID) med 59 mandat (8 procent) domineras av italienska Lega (23 platser) och franska Nationell Samling (Marine Le Pens parti) som har 18 mandat. Andra namnkunniga högerextrema partier i gruppen är tyska ”Alternativ för Tyskland” (AfD), belgiska ”Vlaams Belang” och österrikiska frihetspartiet (FPÖ). Enda nordiska parti i ID-gruppen är Dansk Folkeparti.

Parlamentets minsta partigrupp är Vänstern som uppträder under namnet Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster (GUE/NGL). Gruppen har 37 mandat. Dom största ingående partierna är franska ”La France insoumise” (Det okuvliga Frankrike) som har sex platser, spanska ”Podemos” också med 6 platser samt tyska ”Die Linke” med fem platser. Bland dom övriga finns t ex irländska ”Sinn Fein”och grekiska ”Syriza”. I gruppen ingår också danska Enhedslisten, finska Vänsterförbundet och det svenska Vänsterpartiet.

Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiets toppkandidat

Utöver dom sju partigrupperna finns det 49 ledamöter som inte tillhör någon av partigrupperna. Det handlar dels om enskilda oberoende ledamöter, dels av ledamöter som tillhör hela nationella partier som av olika skäl inte är med i någon av parlamentets partigrupper. Störst är ungerska Fidesz med 12 platser, som efter skarp kritik för nedmonteringen av den ungerska rättsstaten valt att lämna den konservativa gruppen EPP. Man kan också nämna det slovakiska Socialdemokratiska partiet som av liknande skäl uteslutits från den socialdemokratiska gruppen S&D. Inte heller italienska femstjärnerörelsen med fem ledamöter ingår sedan 2019 i någon partigrupp. Den nationalkonservativa partigrupp som dom tidigare varit med i upplöstes då eftersom den inte längre uppfyllde kriterierna för att få bilda en partigrupp.

Mota den nationalistiska högerpopulismen!

EU är en näst intill ofattbart komplicerad konstruktion. Politikens strukturer och processer har bara vaga likheter med vad vi är vana vid i den svenska kontexten. Men samtidigt fattas i EU beslut av olika slag som har stor betydelse för alla européer, inklusive svenskar. Olika bedömare spår stora framgångar för extremhögerpartier i valet den 9 juni. Detta kan få konsekvenser för vilka beslut som fattas. Det kan gälla miljöpolitik, jämställdhet, sysselsättning, rättsstatlighet och utrikespolitik, allt beslut som riskerar att färgas av den extrema högerns ståndpunkter. Därför är det trots komplexiteten och ogenomskinligheten viktigt att rösta, och att rösta åt vänster. Själv tänker jag rösta på Vänsterpartiet, men också en röst på Miljöpartiet eller Socialdemokraterna är till nytta när det gäller att rida spärr mot den växande extremhögern.

 

Ett rörligt mål och ett rörigt mål

Den alldeles utmärkta norska TV-serien Makta om hur Gro Harlem Brundtland blev Norges statsminister bygger enligt förtexterna på ”Sanning, lögn och dåligt minne”. Att skriva det här inlägget inför EU-parlamentsvalet känns om det bygger på ”Sanning, okunskap och missförstånd.”

EU och EU-parlamentet är ett rörligt mål. Partier och ledamöter hoppar lite hit och dit. När jag skrev det här hade KD:s parlamentariker och den svenska kristna högerns topprepresentant just hoppat av partiet för att bli politisk vilde eftersom inget parti nappat på hennes erbjudande att sätta henne på valsedeln. Men EU:s strukturer och processer är också en obegripligt komplicerad maskin. Därav inte bara ett rörligt mål utan också ett rörigt mål. Jag är visserligen statsvetare (pensionerad sedan 16 år), men jag har under nästan hela min forskarkarriär mest sysslat med kommuner, som ligger i ena änden av storleksskalan för politiska system. Att då skriva om EU i den övre änden av skalan blir en utmaning.

Jag är övertygad om att många experter, både självutnämnda och andra kommer att reagera på påståenden som jag av oförstånd skrivit här.

Postscriptum: Senaste om opinionsläget

Nyhetssajten Politico publicerar regelbundet en sammanvägning av opionsmätningar (poll-of-polls) inför parlamentsvalet. Här är resultatet för april i antal parlamentsmandat:

Partigrupp	Nuvarande mandat	Prognos	Förändring
EPP (Höger)	178	175	-3
S&D (Socialdemokrater)	140	139	-1
RE (Liberala)	102	80	-22
ID (Högerextrema)	59	87	+28
ECR (Högerextrema)	68	76	+8
Gröna	72	45	-27
GUE/NGL (Vänster)	37	33	-4
Partigruppslösa	49	85	+36

 

Prognosen innebär alltså kraftiga framgångar för dom båda högerextrema partigrupperna med tillsammans 36 mandat. Prognosmakarna förutsäger också en ökning av icke partigruppsanslutna med inte mindre än 36 platser. Det är väl sannolikt att om alla dessa blir valda, kommer många av dom att söka sig till någon av dom sju etablerade grupperna. Det är en extra osäkerhetsfaktor i sammanhanget.

 

 

 

Kvinna eller man? Vad fan har myndigheterna med det att göra?

I morgon förväntas riksdagen besluta om den nya lagen om byte av juridiskt kön. I den tidigare lagstiftningen har byte av juridiskt kön kopplats samman med kirurgiska ingrepp i könsorganen. Man vill nu skilja på dessa båda. Med juridiskt kön menar man vad som står i folkbokföringen. Den förslagna nya lagen om juridiskt kön har utlöst en väldig kalabalik i politiken. Regeringen och dess stödparti har inte lyckats enas och flera partier splittras i anhängare och motståndare.

Vad innebär nu dom nya enklare möjligheterna att byta kön i folkbokföringen? Ja, för individen innebär det att man måste få ett nytt personnummer. Den näst sista siffran i personnumret är ju udda för kvinnor och jämn för män. Den som har ett pass måste också få en bokstav ändrad.

Däremot är svensk lagstiftning generellt könsneutral. Det är alltså inte så, att det tillkommer några nya rättigheter eller skyldigheter för den som bytt juridiskt kön. Vägen dit har varit lång. På jämställdhetsmyndighetens hemsida finns en lista över milstolpar allt från införandet av obligatorisk folkskola för både pojkar och flickor 1842, den allmänna rösträtten 1919, kvinnliga präster 1958, diskrimineringslagen 2008, samkönade äktenskap 2009 och värnplikten 2010.

Jämställdhetslagen stadgade i portalparagrafens andra stycke att: ”Lagen siktar till att förbättra främst kvinnornas villkor i arbetslivet.” Diskrimineringslagen som ersatte jämställdhetslagen är mer könsneutral.

Det hindrar förstås inte att kvinnor på olika sätt förfördelas i det svenska samhället, men det är inte lagstiftningen och ”det juridiska könet” som är problemet. Det kan också vara så, att den man eller pojke som känner sig som kvinna/flicka och omvänt skulle stärkas i sin identitet om det vore möjligt att på det här sättet få ett slags officiellt godkännande.

Men dom juridiska konsekvenserna är små. Likaså konsekvenserna för myndigheterna. I en tidigare lagrådsremiss räknade regeringen upp vilka konsekvenserna skulle bli för olika delar av det offentliga Sverige: Det skulle bli enklare administration för socialstyrelsen och regionerna, inga konsekvenser för kommunerna, små konsekvenser för förvaltningsdomstolarna (kanske en liten ökning av överklaganden). Sammanfattningsvis: ”Förslagen bedöms inte ha några konsekvenser för den kommunala självstyrelsen, den offentliga servicen eller möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen.”

En del har trott att det kan bli en väldig röra i statistiken. Statistiska Centralbyrån (SCB) skriver i ett remissyttrande att den nya lagen har ”ingen eller mycket begränsad påverkan.” Mer fantasifulla farhågor har handlat om snuskgubbar som vill byta kön för att få vara i kvinnornas omklädningsrum för att kolla på nakna tjejer.

Den fråga som anmäler sig för mig är vad i hela fridens dar vi ska ha begreppet ”juridiskt kön” till, och hur det kan väcka så starka känslor, när det egentligen inte har några följder alls, vare sig för individens rättigheter och skyldigheter eller för samhället.

Jag tycker att den allra enklaste lösningen vore att helt avskaffa begreppet. Själv skulle jag nog vara mer intresserad av att byta ålder. Det är inte alltid skitkul att bli gammal.

Vad ska det bli av oss? (Skinnskattebergs kommun)

Vad är det för fel med Skinnskattebergs kommun? Kommunalpolitiken präglas av antagonistiska konflikter. Att se inspelningarna från fullmäktiges möten är plågsamt. Skandal efter skandal drar ett löjets skimmer över kommunen. Flera gånger årligen upphävs kommunala beslut av förvaltningsdomstolarna. Jag har skrivit tidigare om den tidiga politiska utvecklingen. Kommunen ingick förr i kärnan av ”sosseland”. Socialdemokratins majoritet var bastant och stabil. Liksom i flera  andra mellansvenska bruksorter föll den här hegemonin samman under slutet av 1900-talet. Av någon anledning hamnade Skinnskatteberg fel när sammanbrottet kom. Först splittrades socialdemokratin och sen ryckte en folkpartist åt sig det populistiska initiativet. Folkpartiet skördade stora valframgångar och tog på sig rollen som lokalt missnöjesparti. Motsättningarna och ilskan tilltog. Sen rasade det samman för Folkpartiet. I det i grunden nynazistiska Sverigedemokraterna trädde det fram ett nytt och attraktivt missnöjesalternativ. Jag ser den här utvecklingen som det som lagt grunden för dagens kaotiska situation.

Vad är SD lokalt för sorts parti?

Det lokala SD leds av en avhoppad före detta folkpartist som nu är kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande. Hon håller en låg profil. Det finns få om ens några politiska frågor som hon och hennes parti driver. Men det är förstås en fjäder i hatten för SD att ”ha ledningen” i en kommun.

Det finns också tendenser till att SD-politiker försöker utnyttja situationen till att vinna rent personliga (ekonomiska) fördelar. Men i det stora hela gör man inte något större väsen av sig. Styret i kommunen är ett minoritetsstyre bestående av SD, C och L. Det är mycket sällsynt att styrets företrädare säger eller skriver något offentligt. I praktiken har dock en fraktion inom socialdemokratin ställt upp med S-rösterna som majoritetsgaranti. Som företrädare för det politiska etablissemanget uppträder därför ofta det förra socialdemokratiska kommunalrådet.

Men visst finns det bockhorn dolda även hos det lokala SD-gänget: I maj 2022 skrev det nuvarande kommunalrådet i en insändare att muslimska invandrare har som mål att rasera den svenska demokratin. Hösten 2023 deklarerade många kommuner att dom var emot den föreslagna ”angiverilagen”, d v s att offentliganställd personal skulle tvingas ange papperslösa flyktingar. Det framgick av en interpellationsdebatt i fullmäktige att det fanns en majoritet i kommunen för ett sådant uttalande. Det lämnades också ett medborgarförslag och ett initiativ i kommunstyrelsen. Allt detta har lagts på högen av problems that time will solve. En ledande SD-politiker gillade en djupt kränkande text på Facebook, där kvinnor med bosnisk bakgrund kränktes. Så, även om kommunalrådet försöker göra så lite väsen som möjligt, så nog sitter ränderna där dom sitter.

Hur kan S, L och C samarbeta med SD?

SD är ett illiberalt parti. Liberaler betraktas som huvudmotståndare. Hur dom påstått liberala Liberalerna och Centern kan ingå i en styrande koalition kan därför framstå som gåtfullt. Jag tror att dom lokala L-politikerna är starkt påverkade av sin egen populistiska bakgrund. Under deras framgångsperiod styrde dom kommunen med SD som stödparti. Kanske tänkte dom också att dom själva skulle kunna leda kommunens styre, med tanke på dom personella svagheterna, okunnigheten och bristande erfarenheterna hos dom lokala SD-arna. Ända in i det sista drev också L att det var dom som skulle tillsätta kommunalråd efter 2022 års val, trots att L hade fått färre röster än SD. Det finns nog också anledning att förmoda att en plats i närheten av köttgrytorna kunde vinna över en viss motvilja mot högerpopulismen.

Vad C har där att göra är mer oklart. Deras enda fullmäktigemandat kan man ha eller mista. I ett mail från Centerns riksorganisation i september 2022 tar man bestämt avstånd från samarbetet i Skinnskatteberg med SD, vilket man också påstår sig ha kommunicerat med C-organisationen i kommunen. Kanske var det så, att L behövde C som något slags alibi. Eller så var det återigen närheten till köttgrytorna som lockade.

Men den stora gåtan är förstås socialdemokratin. Så här i efterhand fanns det tecken som pekade framåt. Det handlade till en början mycket om klimatpolitiken. Vänsterpartiet la 2019 fram ett sexton punkters klimatpolitisk program, som spolades av Socialdemokraterna. Programmet omarbetades då till motioner, som i huvudsak avslogs under våren 2020. Det handlade bl a om kommunala elbilar, vindkraft och en koldioxidbudget. Närmandet till den högerpopulistiska opinionen fullbordades genom att S enades med L, M och SD om ett nej till vindkraft. Under buller och bång presenterades beslutet med ett gemensamt möte under medverkan av kärnkraftindustrin med dom fyra partierna.

Klimatpolitiken och vindkraftnejet väckte oppositionella röster i socialdemokratin, och vid nomineringsmöte våren 2022 lanserades en alternativ kommunalrådskandidat. Efter en kuppartad mobilisering röstades denne ned och högerfalangen befäste sin makt.

Efter interna motsättningar inom högern (striden mellan SD och L om vem som skulle bli kommunalråd) misslyckades fullmäktige med att välja kommunalråd och nämndordförande i december 2022. Det valet sköts i stället upp till mars 2023. Under mellantiden pågick förhandlingar mellan S, V och M om att bilda en majoritetskoalition som kunde hejda SD:s maktövertagande. Förhandlingsprocessen saboterades hela tiden av Socialdemokraternas högerfraktion. I det slutliga valet jämnades vägen för SD:s Ewa Olsson Bergstedt, som fick 12 röster, Vänsterns Fredrik Skog som fick tre röster och Socialdemokraternas Lena Lovén Rolén som kammade in åtta röster.

S och V hade efter valet etablerat en valteknisk samverkan. Denna medförde att Vänsterns Fredrik Skog i januari 2023 fick en plats i det mäktiga ledningsutskottet. Lovén Rolén sa ensidigt upp avtalet när vi kom fram till mars 2023 och Skog slängdes ut ur utskottet. Kanske var det överenskommelsen med Liberalerna från 2018 som aktualiserats. L hade då lovat att ”släppa fram” Lovén Rolén som kommunalråd i ett socialdemokratiskt minoritetsstyre på villkor att Vänstern skulle vägras allt inflytande.

Att vägra V inflytande för att istället inta samma ståndpunkt som SD blev sedan ett stående inslag i beslutsfattandet. I frågan om avskedandet av kommunens VA-och fastighetschef (”Tiitigate”, mer om det senare i texten) vägrades Vänsterns representant att rösta i kommunstyrelsen. Lovén Roléns politruk röstade istället för SD-linjen. Beslutet att ta av V rösträtten upphävdes senare av förvaltningsrätten som olagligt.

I fullmäktiges omröstning om ansvarsfrihet för 2022 tackade SD för hjälpen. Skarp kritik riktades mot Lovén Rolén bland annat från Socialdemokraternas egen kommunrevisor. Men Lovén Rolén räddades från prickning genom att SD röstade för ett frikännande.

Alla försök att hösten 2023 fastställa en budget för 2024 misslyckades. Orsaken var dels en nästan ofattbar tafflighet från fullmäktiges ordförande (L). Det slutliga beslutet sköts upp till mars 2024 och tilläggsförslag från respektive S, V och M skulle tillföras budgetprocessen i mellantiden. Därav blev intet.

V:s förslag, som var det enda som försökte göra något åt det ekonomiska miljonunderskottet avfördes till en diffus framtid medan Socialdemokraternas och Moderaternas förslag helt trollades bort genom en innovativ formuleringskonst av en S-ledamot. Förslagen försvann i tomma intet utan att lämna minsta spår efter sig. Det kan kanske tilläggas, att det var samma S-ledamot, som strax innan förklarat sig beredd att peta Lovén Rolén och själv ta på sig rollen som kommunalråd. Nu hade han bytt sida. Om detta i sin tur hänger samman med det avslöjade förhållandet med politiker som har kontrakt om arbeten för kommunen (mer om detta senare) låter jag vara osagt.

Man kan kanske förstå Socialdemokraternas högerfraktions agerande som en kombination av avsaknad av ideologisk kompass och samma doft från köttgrytorna som I C och L. Det är olyckligt, men vi ska inte glömma att det finns en stark vänsteropposition i den lokala socialdemokratin. Med råg i ryggen kan dom skaka flaggan ren till nästa val, som kan komma fortare än vad någon anat.

Vad ska man ha köttgrytorna till?

Flera centrala aktörer i SD och deras stödpartier är nog egentligen inte ute efter att påverka den förda politiken. Det handlar istället om att på olika sätt tillskansa sig själv, släktingar, kompisar och partikolleger framförallt ekonomiska fördelar.

Ett av dom första förslagen från den nya majoriteten efter valet 2022 handlade om rejäla höjningar av arvodena till fullmäktigs ordförande (L) och vice ordförande, den likaledes L-märkta Elisabeth Åberg. Nu blev det inte så, men viljan fanns där och den var stark.

Elisabeth Åberg är en intressant figur i sammanhanget. Hon har inte mindre än 13 olika förtroendeuppdrag. Säger nästan aldrig något i fullmäktige eller annars offentligt. Hon är bland annat vice ordförande i fullmäktige, ordförande i socialnämnden och ordförande i överförmyndarnämnden. I arvoden bara för dessa presidieposter håvar hon in 100 000 kronor om året. Efter att VA- och fastighetschefen sparkats har hennes son placerats på tjänsten utan att ha någon som helst erfarenhet och utbildning i VA- och fastighetsfrågor.

Man kan förstå att det är viktigt för Åberg personligen att försvara dom olika delarna av imperiet. Överförmyndarnämnden är en sådan del, där oppositionen satt dess existens i fråga under senare tid. Många kommuner samarbetar i olika former om överförmyndarverksamheten. Under våren presenterades en utredning som visade att det vore ekonomiskt fördelaktigt att gå in i något sådant samarbete. Moderaterna och Vänsterpartiet föreslog när utredningen behandlades i kommunstyrelsen att man skulle gå vidare och inleda förhandlingar med någon samarbetspartner. Ordföranden (SD) yrkade däremot att utredningen skulle ”läggas till handlingarna” d v s begravas. För säkerhets skull vägrade hon dessutom att över huvud taget ta upp oppositionens förslag. Som i så många andra fall får förvaltningsrätten avgöra om SD-kommunalrådets vägran var laglig.

Det finns fler exempel på nepotism, som har andra som givare. Miljö- och byggnadsförvaltningens chef, också hon utan utbildning på området, klev 2019 direkt in i chefsrollen efter att ha vari L-märkt nämndordförande. Den dåvarande kommunchefen och numera moderatpolitikern Marie Tollefsen Markströms man är också sedan 2019 kommunens turismsamordnare.

Det mest aktuella fallet av slevande i köttgrytorna handlar om den fallskärm på drygt 600 000 kronor som vecklats ut under 2023 för att lindra fallet för det avsatta kommunalrådet Lena Lovén Rolén. Det finns flera oklarheter att reda ut. Vem har beslutat om fallskärmen? Och hade den som fattat beslutet rätt att göra det? Varken ansökan eller beslut är diarieförda, vilket kan väcka misstanke om att dom är efterkonstruktioner? Inget intygande om att villkoren (studier) är uppfyllda har visats upp? Dom studier som skulle bedrivas var helt andra än vad som uppgavs i ansökan, och dom har lett till ytterligt små studieframgångar.

Den tekniska sektorn ett riskområde

Flera utredningar och studier av kommunal korruption pekar ut den tekniska verksamheten som ett problemområde. Orsaken är att kommunernas tekniska verksamheter är starkt beroende av upphandling av utförandet av olika allmänna arbeten. Det kan finnas stora pengar att hämta för privata företag. Vid sidan om den nästan psykedeliska partipolitiken stämmer det också i Skinnskatteberg. Och det finns också kopplingar mellan den partipolitiska karusellen och tekniksektorn.

Det är framförallt två med varandra nära sammankopplade frågor som utvecklingen i den tekniska sektorn har roterat omkring. Det ena är avskedandet av VA- och fastighetschefen (”Tittigate”) och det andra är planerna på att bygga en obegripligt dyr ny brandstation.

Men låt oss först se på upphandlingsfrågorna. Det väckte en del uppståndelse när SVT Nyheter Västmanland i februari i år kunde avslöja att tre ledamöter i kommunens tekniska utskott samtidigt hade intressen i företag som hade avtal med kommunen. Det handlade om utskottets ordförande Jonny Emtin (SD), Ulf Kjellin (C) och Arne Hjorth (S). Det kröp också fram att både Emtin och Kjellin hade utfört arbeten åt kommunens tekniska sektor. Det här försökte man också mörka. När SVT:s reporter begärde ut fakturor som rörde det aktuella jobbet fick hon beskedet att dom var hemliga. Hon överklagade då till kammarrätten, som gav henne rätt och kommunen bakläxa. Fakturorna måste lämnas ut.

VA-verksamheten, som sonen till Elisabeth Åberg (L) ansvarar för är ett annat sorgebarn. I en revisionsrapport i februari i år riktades skarp kritik mot brister i styrning och planering för VA-verksamheten. En sorglustig historia handlade också om en gigantisk grop som grävts mitt i tätortens centrum för underhåll på vattenledningarna. Under hela hösten 2023 låg gropen där öppen. Och, skulle det visa sig livsfarlig. Vid en oanmäld inspektion kunde arbetsmiljöverket konstatera att gropen var grävd på ett sådant sätt att det fanns risk för ras. Kommunen beordrades att lägga igen den. Det var så farligt att man var tvungen att använda en fjärrstyrd robot. ”Vi var klantiga”, sa VA-chefen Åberg. Kommunalrådet Olsson Bergstedt (SD) och TU-ordföranden Emtin (SD) hade ”noll koll”.

Ja, så var det brandstationsfrågan. Den aktualiserades redan 2014 i en utredning som gjordes av brandchefens son (sic !). Först 2021 började den synas i dom politiska beslutsprocesserna. Då fanns ett förslag som kostade sammanlagt 55 miljoner kronor. Brandstationen riskerade att bli den största investering kommunen någonsin gjort. I allmänna opinionen utbröt protester. Behövdes verkligen en så stor och dyr brandstation? Detta resulterade i ett folkinitiativ som krävde en folkomröstning. Totalt samlades 676 namn in, vilket med råge översteg dom 10 procent av väljarna som krävs för att fullmäktige ska ta upp frågan om folkomröstning.

Nu blev det bråttom. Innan folkomröstningsfrågan hann behandlas beslöt fullmäktige att genomföra 55-miljonersprojektet. Folkinitiativet överklagade beslutet till förvaltningsrätten som upphävde beslutet bl a därför att det var ofinansierat. Så blev det dags för beslut i folkomröstningsfrågan. Folkinitiativet krävde att 55-miljonersprojektet stoppades och att en ny utredning skulle göras som också tog upp billigare alternativ. Annars krävde man folkomröstning. Fullmäktige gick då helt på folkinitiativets linje. Därmed blev det förstås ingen folkomröstning.

Men det visade sig sedermera att man fullständigt struntade i fullmäktigebeslutet. Någon utredning om billigare alternativ gjordes inte (men kanske ändå, se om ”Tittigate” nedan). I december i fjol beslöt kommunstyrelsen att gå vidare med 55-miljonersprojektet. Även detta beslut hamnade hos förvaltningsrätten på grund av ohörsamhet mot fullmäktige.

55-miljonersprojektet har hela tiden drivits på framförallt av chefen för tekniksektorn, som redan plöjt med fem-sex miljoner kronor i projektet. Vad han har haft för personligt intresse i det agerandet är inte klarlagt. Däremot slår en konsultrapport redan i april 2023 fast att det inte har förekommit någon politisk styrning värd namnet. Sektorchefen har fått carte blanche att göra vad han vill.

Det finns en tydlig koppling till konflikten mellan tekniska chefen och den kanske egensinniga men kompetenta VA- och fastighetschefen Titti deVerdier. Hon tog fullmäktigebeslutet på allvar och genomförde på egen hand en utredning som också behandlade alternativa lösningar till 55-miljonersprojektet. Detta fick den sektorchefen Olle Karlsson att se rött. På olika sätt trakasserades fastighetschefen. Bland annat förmåddes kommunens säkerhetschef att ingripa och stängde av henne från datasystemet. Hon skulle på ett icke redovisat sätt vara en säkerhetsrisk.

Så småningom kucklades det ihop ett skäl för uppsägning. Med hjälp av en juristbyrå som Karlsson fått anlita för hundratusentals kronor skulle VA- och fastighetschefen anklagas för ”ordervägran” och därmed kunna få sparken på grått papper. Till saken hör att hon var sjukskriven för en pågående cancerbehandling och kallades av Karlsson på ett rehabiliteringssamtal. På grund av sitt hälsotillstånd föreslog hon att mötet skulle ske på distans, men Karlsson vidhöll att det måste vara ett fysiskt möte. Hon vägrade, och simsalabim hade man den önskade ”ordervägran”.

Hela affären, ”Tittigate”, kommer nu att avgöras av tingsrätten. Titti har nämligen stämt kommunen för den obefogade uppsägningen och kräver skadestånd. Om Titti vinner i rätten blir det ytterligare kostnader för kommunen i form av skadestånd och den anlitade juristfirman kan skära mera guld med täljkniv. Om det bara handlar om misshälligheter mellan chef och ”medarbetare” eller om kostnaderna ska räknas in i Karlssons envetna kampanj för 55-miljonersbrandstationen vet vi inte.

Hysj hysj

I dom märkliga turerna i tekniksektorn har det gjorts olika försök att mörka. Inget ska komma ut till media och därmed till dom stackars skattebetalare som får stå för fiolerna.

Dom fakturor som TV-reportern ville se i samband med granskningen av politikernas kontrakt med kommunen är ett exempel. Men det hysjas också om annat i kommunen.

En privatperson begärde under våren 2023 att få ta del av mailtrafik i ett särskilt ärende. Det var inte lätt. Eller åtminstone inte billigt. Det skulle kosta hen 24 000 kronor att få ut dessa offentliga handlingar. Förra kommunalrådet Lovén Rolén (S) ingrep och försökte ta reda på vad uppgifterna skulle användas till. Alla vi andra vet att det finns ett efterforskningsförbud. Man behöver inte tala om vem man är eller vad man ska ha uppgifterna till. Det står i Sveriges grundlag.

I samband med trakasserierna av VA- och fastighetschefen krävde en fullmäktigeledamot att få se vilka policydokument som fanns för säkerhetsskyddet. Hen fick då beskedet att dessa var hemliga. Det visade sig dock att det var värre än så. Dokumenten existerade över huvud taget inte. Man försökte alltså att hemlighålla något som inte fanns. Detta trots att lagen kräver att det ska finnas sådana dokument.

Kommunen ger sedan länge ut en informationstidning till alla hushåll. Under hösten 2023 har Sverigedemokraterna föreslagit att den ska läggas ned. Inte för att är några stora avslöjanden i den tidningen, men det gäller att hålla så mycket som möjligt fördolt för medborgarna.

Det nuvarande kommunalrådet (SD) har en lång historia när det gäller mörkande. Redan under den tid jag var ordförande i kommunrevisionen (till 2019) tog jag strid för att revisionen skulle få en möjlighet att kommunicera direkt med väljarna. Bland annat handlade det om kritik mot dåvarande kommunalrådet Carina Sándor (L). Ewa Olsson Bergstedt (SD) föreslog då, och fick igenom, att kommunchefen, liksom dittills, skulle vara ansvarig utgivare för kommunens hela websida. Endast material som kommunchefen godkände kunde publiceras, Olsson Bergstedts påstående var dessutom rent ljug. Det fanns över huvud ingen registrerad utgivare för websidan.

Vid senaste fullmäktigemötet den 25 mars försökte ordföranden (L) stoppa kritiska frågor om förra kommunalrådets (S) fallskärm och om situationen på socialförvaltningen. Den senare frågan var ställd till socialnämndens ordförande med anledning av att uppsägningar gjort att förvaltningen närapå brutit samman. Frågan stoppades med formellt strunt, som dessutom inte var förankrat i lagen. Och vem var det som skulle stå till svars? Jo, Elisabeth Åberg (L).

Vad kan man göra åt cirkusen?

Det är inte lätt att komma åt den kultur av korrupt beteende som präglar Skinnskattebergs kommun. I viss mån kan tendenserna spåras långt bak i tiden – åtminstone till början av 2000-talet. Så det har funnits gott om tid för den korrupta kulturen att ”sätta sig i väggarna”. Här är några förslag:

Förslag 1: Lägg ner kommunen

Det kommer från tid till annan fram förslag om att lägga ned kommunen och slå samman den med någon grannkommun eller till och med att stycka upp den mellan grannkommunerna. Det är på sikt inte en orimlig utveckling. En statlig utredning pekar ut små krympande kommuner som får kapacitetsproblem. Men intresset i kommunerna för frivilliga sammanslagningar är, konstaterar utredaren noll. Som räddning föreslås istället ökat samarbete. Men inte heller är det en framkomlig väg för Skinnskattebergs kommun. Kommunen ingår i särskilt få samarbetsrelationer, och förslag om ökat samarbete motarbetas. Man kan jämföra med frågan om överförmyndarnämnden som beskrivits ovan. När köttgrytorna vaktas så noga för en budgetmässigt liten verksamhet, kan man ju förstå det kompakta ointresse som Vänsterpartiets budgetförslag för 2024 mötte. Där föreslogs att man skulle börja samarbeta i tyngre verksamheter som räddningstjänst och miljö- och bygg. Allt för att bidra till att fylla ut hålen i ekonomin.

På sikt finns det en uppenbar risk att staten överger frivilligtanken och kommenderar fram sammanslagningar, så som det gjordes både 1952 och 1974. Då försvinner köttgrytorna, men det är betecknande för det kortsiktiga tänkandet att man värnar om det som finns nu framför något som kan hända i en oviss framtid.

Men sikten är inte nödvändigtvis hur lång som helst. Indelningslagen ger nämligen regeringen en möjlighet att ingripa och ta initiativ till sammanslagningar av kommuner som hamnat i ekonomisk eller politisk kris.

Förslag 2: En bredare anti-korruptionspolicy i kommunen

Det finns en policy mot mutor, jäv och bisysslor. Det här är frågor som redan är reglerade i lag eller avtal – brottsbalken, kommunallagen och lagen om offentlig anställning. Men numera talar man vanligen om ett bredare korruptionsbegrepp, som innefattar allt missbruk av offentlig ställning för att vinna fördelar för sig själv eller andra specifika personer. Det kan handla om tillsättning av tjänster eller tilldelning av kontrakt till släktingar (nepotism), kompisar eller partikollegor.

De korrupta beteendena sker i det fördolda. Jag har här pekat på flera exempel när man på olika sätt mörkar vad som händer i beslutsprocesserna. Allt måste fram i ljuset. Annars kan varken väljarna eller någon annan reagera på missförhållanden.

Man måste kartlägga förekomsten av nepotism, kompisvälde och partipolitisering. Man måste konstruera ett system som kan rödflagga för sådana avarter vid nyrekrytering av chefer och vid upphandling.

Förslag 3: Välj ett nytt fullmäktige

Kommunallagen ger numera en, såvitt jag vet aldrig tillämpad, möjlighet att utlysa nyval (extraval) av fullmäktige. Beslut om extraval måste fattas av två tredjedelar av fullmäktige. Det förefaller inte troligt att Skinnskattebergs fullmäktige självmant skulle ta ett sådant beslut.

Men det finns också möjligheter att utöva påtryckningar. Som i brandstationsaffären kan man ta ett folkinitiativ till en lokal folkomröstning, som då skulle ha som krav att extraval utlyses. Minst tio procent av dom röstberättigade måste skriva på ett sådant initiativ. I valet 2022 var 3 611 personer röstberättigade. Räknat på dessa, skulle det alltså räcka med 362 underskrifter för att tvinga fullmäktige att ta upp frågan om folkomröstning. Fullmäktige kan säga nej, men för det krävs återigen två tredjedels majoritet.

Vägen är lång och innehåller hinder att övervinna, Men att hota hela fullmäktige med sparken det skulle säkert vara något som upplevs som existentiellt av dom som flockas kring skattebetalarnas köttgrytor.

Och egentligen: Om man är missnöjd med sina valda ombud, varför inte välja nya?

 

  

Fallskärmshärvan: Nu sjunker debattnivån snabbt

Dom flesta som på olika fora har kommenterat frågan om det gått rätt till med förra kommunalrådet Lena  Lovén Roléns fallskärm har varit upprörda över hur det har hanterats. Det har man varit utifrån vad som framgått av dokument som kommit i dagen: ansökan, beslut, utbetalningar och studiedokumentation. Alltså fakta.  Men nu börjar mailen gå het även bland Lovén Roléns anhängare och nu är tonen annorlunda. "patetiska blodtörstiga mobbare" skriver psykologen som inte är säker på att de "patetiska..." är läskunniga. Nummer två tycker att "mobbarna" kommer med "elakheter och fula påhopp". "Mobbarna" kommer dessutom med "ljug". Vad som är ljug framgår tyvärr inte. På engelska brukar man kalla det som pågår i vissa kretsar kring LLR för a race to the bottom.

Och för resten

Glöm inte att på måndag kommer den stora genomgången av kriserna i Skinnskattebergs kommuns politiska organisation och förvaltning. Under rubriken "Vad ska det bli av oss? (Skinnskattebergs kommun)" sammanfattar jag den aktuella situationen och kommenterar några förslag vad man kan göra.

Nu får Åberg (L) svara för krisen på socialkontoret

Fullmäktigeledamöterna Roger Ingvarsson (S) och Inger Örfelth Kraft hade till Skinnskattebergs kommunfullmäktiges möte den 25 mars lämnat en interpellation. De bad där socialnämndens ordförande Elisabeth Åberg att besvara de frågor som väckts av den krisartade situation som uppstått på socialkontoret som följd av avhopp av personal. På tveksamma grunder beslöt fullmäktiges ordförande Lennart Lidquist (L) att interpellationen inte fick ställas. Han har nu ändrat sig och skriver detta mail till mig.

Därmed snuvar vi förvaltningsrätten på ett mål.

Lennart Lidquist                                                                             5 april 2024 12:03

Till mig

 

Hej

Du kan vara säker på att vi tar upp interpellationen igen på nästa KF.

 

Tack för värdefulla synpunkter.

 

Med vänlig hälsning

Lennart Lidquist

Kommunfullmäktiges ordförande

Skinnskatteberg

073-140 14 42

lennart.lidquist@pol.skinnskatteberg.se

 

Besök: Kyrkvägen 7
Post: Box 101, 739 22 Skinnskatteberg

 www.skinnskatteberg.se